- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
469

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1904 - I musikhistoriska museet. Af en Musikälskare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/ MUSIKHISTORISKA MUSEET

469

utgjorde Leonards »Fantaisie Suédaise»,
bygdt på prins Gustafs bekanta romans
och den gotländska folkvisan »Allt
under himmelens fäste.» Männen
kom-mo hem ovanligt nyktra och talade om
det nya fenomenet för sina hustrur,
sönerna för sina mödrar. Och så
förvandlades stadhussalen snart till en
konsertsalong och hvarje konsertafton
sågs där stadens bästa publik. De
lärde kvartettspelargubbarne misstrodde
underverkets klassicitet och inbjödo
honom försåtligt till primstämman och
han spelade den gode fader Hayden,
så som de aldrig hört honom spelas.
Lektorn i grekiska, Aulin, som spelade
andre violin, far till nuvarande
konsertmästaren Tor Aulin, föll honom om
halsen, och lektorn i lefvande språk
skref ett poem till hans ära på den
mest elegiska högtyska.

Sauermann reste, men välljudet från
hans violion satt kvar i mina öron.
Jag följde hans bana så godt jag kunde.
Han kom till Danmark och sades ha
förfallit ända därhän, att han strök
efter landsvägarna och birfilade för mat
och bränvin. Så lär han ha ledsnat
att äta draf bland svinen och statt upp
och återvände till sin fader. Han
upp-gafs ha slutat sin bana i Hamburg
som kapellmästare vid någon teater.
Otvifvelaktigt var han blott en helt
vanlig yrkesmusiker som de fleste
importerade tyskar. Men det var
ungdomen, det lockiga håret, de drömmande
ögonen och den sällsynt sköna tonen
i hans instrument, som bredde ett sådant
skimmer omkring honom, att jag aldrig
kunnat glömma denna trolska
uppenbarelse. Hvem mins nu Otto
Sauermann än en gammal svärmare som jag?
Ja, on recient taujaurs à ses premiers
amaurs, såsom det sjunges i Jaconde.
Se där, hvarför jag bland hjältarne af
stråken särskildt minnes en, som nu
kanske alla andra har förgätit.

*



Det är först i tredje och sista
rummet som minnena riktigt fullt mäktigt
strömma en till mötes. Här möta oss
in officie de stora andar, som vetat
sätta de i andra rummen sofvande
instrumenten i rörelse och samklang.

Se, där i fönstret träffa vi genast på
gipsmaskerna af Beetboven och Du Puy.
Nog är det ett eget sammanträffande!
Hvem skulle ha drömt om att få se
vårsolen lysa öfver dessa så vidt skilda
kranier, här liggande bredvid hvarandra
genom slumpens kamratskap. Den ene,
den inåtvände, drömmande, mäktige
tonskaparen, konstig och ohjälplig i
det yttre lifvet; den andre, exekutören,
fin, elegant, glad och lycklig,
kvinnornas borne guns}ling, don Juan först
och sist.

Strax ofvan på väggen bredvid ses
de välbekanta dragen af Jenny Lind,
Julius Giinther, en gång den stora
sångerskans fästman, Otto Lindblad med
»Sätt maskinen i gång, herr kapten»
inunder, Prins Gustaf, den unge
sångar-fursten, han som gifvit oss »Glad
såsom fogeln i morgonstunden» och »Sjung
om studentens lyckliga dar», hvilka väl
glömskan aldrig skall hinna göra gråa.
Tätt invid sitter Ivar Hallström, till
hvilken prins Gustaf sände det där
papperet, som hänger ett stycke
därifrån. Det är en trio, som prinsen satte
ord till och komponerade nyårsnatten
1847. Den börjar så:

»O sångarbroder, än ett år
har lyktat banan i vår hord.»

Bredvid prins Gustaf hänger hans
guitarr, ett vackert, italienskt arbete.
Hvilka minnen väcker icke detta allt
i en gammal students hjärta, glada
och vemodiga på samma gång! Men
liksom för att få en att nyktra till,
sitter där strax bredvid signor Puccini,
med den lätta halmhatten kokett på
sned öfver sitt italienska hufvud och
med några notor ur »La Bohème»
vårdslöst ditkastade inunder. Det är det
nyaste af nutiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:28:08 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free