- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
471

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1904 - I musikhistoriska museet. Af en Musikälskare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/ MUSIKHISTORISKA MUSEET

All

titel blef naturligtvis förbjudet. Vid
tillkännagifvandet häraf uppstod nästan
revolution i Neapel. Massan samlade
sig utanför Verdis föDster och skrek
»Viva Verdi», hvilket uttyddes som
»Viva Vitterio Emanuele Re Diltalia.»
— Hvad »Gustaf III» beträffar,
ändrades denna titel till »Maskeradbalen»
och »Richard, guvernör af Baston»
fick vara hjälten i stället för vår
olycklige konung.

På tal om Verdi och hans tur, så,
låt musikkritici och estetikusser säga
hvad de vilja, faktum är, att auditorier
i hela världen skola förklara — om
de blott kunde göra sig hörda — att
den bästa opera är den, som roar eller
rör dem mest och fördrar den minsta
intellektuella ansträngning att fatta. Om
man utgår från denna »krassa» åsigt,
är det förklarligt, hvarför Verdis operor
fullkomligt ha uppfyllt publikens
fordringar. Vilja kompositören och
textförfattaren lemna något åt en större
allmänhet, måste de gifva hvad publiken
är i stånd att mottaga och gifva det
den lämpligaste form. Och detta var
just hvad Verdi gjorde under hela sin
långa karrier — hans enkla sätt att
känna, tänka och lefva, det att han
aldrig blef någon raffinerad man af
verld — gjorde detta helt naturligt för
honom. Verdis enkla, sunda naturel
sade honom tydligare än estetisk recept,
att rytmen, den mänskliga rösten och
kortheten voro de element, medels hvilka
han var i stånd att hänföra, behaga
och icke låta tröttheten smyga sig på
sina åhörare. Härpå byggde han sina
mästerstycken, hvilka han icke afsåg
för några få, blasserade finsmakare.
Häri ligger, enligt rr.in enkla mening,
ytterst hemligheten till Verdis kollossala
framgångar; ty sällan, om någonsin,
har man hört sanning och känsla så
skönt, klart, lifligt och enkelt tolkade
toner som af denne de många
melodiernas man.

Minnena af Verdi ha, fruktar jag,
fört mig för långt. Jag måste därför

fatta mig så mycket kortare om det
återstående.

Öfver montren vid väggen midtemot
fönstret sitter en kopia af Jenny Linds
grafmonument. Det är en
porträttmedaljong af den »nordiska näktergalen»
i profil. Öfverst står: »jag vet, att min
förlossare lefver.» På engelska, ty monu
mentet finnes i Englands Westminster
Abbey. Jenny Lind är den enda svensk,
som fått en plats i detta stolta
pant-heon. Nedanför på väggen sitter Franz
Berovalds porträtt jämte några af denne
handskrifna sentenser om det ideala
sättet att komponera. I montren ligga
porträtten af åtskilliga äldre tonsättare:
Handel, Haydn, Mozart, Beethoven —
en mycket prydlig bild från hans yngre
år — till och med gubben D’Mayrac,
som skrifvit det hos oss fordom så
mycket spelade »Slottet Montenero.»
Och se där Vincenzo Bellini. . . Hvad
han ser späd och blid ut, denne
underbare tonskald, de smäktande
melodiernas skötebarn! Hans »Norma» gifves
väl hos oss ännu, men våra ungdomliga
kritici kalla henne ålderdomsbräcklig.
Vet man då ej, att det verkligt sköna
biter ingen ålder på? Nämn en melodi,
som nutiden mäktar sätta upp vid sidan
af »Casta Diva», detta trolsa foster af
en Cisiliansk månskensfantasi vid
Cata-nia, Bellinis födelseort! Sista gången
jag hörde fru Michaelis förtjusande
stämma, sjöng hon denna härliga
cava-tina, och må minnet häraf vara det,
som följer mig ur detta Musikhistoriska
museum, hvarom jag här velat gifva en
idé och som hos mig framtrollat så
många hågkomster och ljufva
stämningar.

Sedan ofvanstående var skrifvet, har
kamrer Svanberg välvilligt lämnat mig
några upplysningar om museets
tillkomst. Idén därtill har egentligen
utgått från den danskfödde grosshandlaren
Claudius i Malmö, som själf är ägare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:27:18 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free