Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1904 - Normalskjortor. Skiss af Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORMALSKJORTOR.
Skiss af ARTUR MÖLLER.
T~\à jag hyrde rum 4 trappor upp i
*~^ en af Margretelunds
arbetarka-serner var det nog inte utan att jag
ännu trodde på mänsklighetens
frälsning genom socialdemokratin. Och
jag är tacksam för att där ha fått se
framtidslandet på så nära håll att jag
hädanefter icke behöfver låta det hägra
i obestämda fantasier utan kan ha det
rundt omkring mig när jag önskar.
Och för den lärdomen är jag främst
min vicevärd förbunden.
Margretelund är som ni vet den
stora nya arbetarförstaden på norr.
För ett tiotal år sedan var samma plats
en lummig skogspark. En ingeniör
föreslog stadsfullmäktige att köpa in
området, hugga ned träden, spränga
undan klipporna och på den jämna
rektangeln bygga upp en förstad.
Stadsfullmäktige tilltalades af planen.
Sedan nivelleringen var genomförd,
linjerades den väldiga ytan upp i
trettiotvå rektanglar och inom sex år hade
alla dessa rektanglar förvandlats till
kvarter.
Tag nu en promenad på den plats
som för så kort tid sedan var
obegagnad obruten skogspark. Breda,
tuktade gator, på hvilka det är förbjudet
att ens kasta ut ett papper som kan
störa intrycket af minutiös
ordentlighet. I portgångarna leka barn, men
dämpadt, stillsamt, utan störande
glädjeutbrott. Mellan hvarje fasad och
gatulinjen skall finnas en tre meter
bred jordremsa för att kunna tjäna
som trädgårdstäppa och sommarnöje;
de flesta ha emellertid föredragit att
lämna den tom eller sätta potatis där.
Husen äro alla af en föreskrifven höjd,
fem våningar, så att takrännorna gå
nära nog i samma linje längst hela den
långa gatan. Alla byggnaderna äro
af samma röda tegel och gå omärkligt
öfver i hvarandra.
Mitt rum låg i fjärde våningen inåt
en gård. Såg jag ut var det som att
blicka i en uttorkad brunn, försedd
med otaliga fönster och asfaltbelagd i
bottnen. Det enda som i någon mån
bröt de stora gråa ytornas enformighet
var de runda trapptornen med sina
mera oregelbundna rutor. Och nere i
botten framför en lång träräcka med
spjäldörrar och öfver hvarje dörr ett
nummer från 1—39, rörde sig de
lekande barnen som en samling
minia-tyrdookor, gjorda för maskin.
Jag kände mig rätt ensam där i
huset. Vicevärden hade aflagt ett
besök och lämnat ordningsstadgan som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
