Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1904 - Normalskjortor. Skiss af Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
VARI A
var mycket rigorös. Alla dörrar skulle
stängas kl. 10 och efter den tiden voro
alla besök i huset förbjudna. Hvar
och en hade föröfrigt att bemöda sig
om ett så regelbundet och sansadt
lef-nadssätt som möjligt.
— Men är det inte svårt att hålla
ordning bland så många ? frågade jag.
Aldrig någon som gör snedsprång?
— Sällan. Det är i allmänhet
mycket nyktert och hyggligt folk.
Jag såg på vicevärden. Han hade
bestämdt aldrig skenat öfver
skak-lorna. Det var en medelålders man af
medelstorlek. Han hade ett fyrkantigt
ansikte med öppna fastän grofva drag.
Man kunde svära på att han inte
gömde några privata tankar bakom
dessa ögonhålor utan skuggor. Håret
var mellangrått; skägg och mustascher
hade han rakat af emedan han ej
ansåg dem sanitära, sade han. Han
var klädd i vida bruna kläder med
brun långhalsduk och breda
amerikanska skor med dubbla bottnar.
Jag frågade om han inte hade tid
att dricka ett glas vin med mig.
Han betackade sig i något
tillrättavisande ton:
— Jag är absolutist sedan tio år
tillbaka.
— Ah, bevars, det är naturligtvis
alkoholfritt vin jag tänkte bjuda på,
svarade jag raskt med en plötslig
demonisk lust att narra ett hälft glas
sprit i denne oklanderlige
medborgare. Och jag lyckades verkligen
öfver tyga honom.
— Det var en annan sak, sade han
medan jag fyllde glasen. Och vi
skålade.
Vare sig nu att den mångåriga
af-hållsamheten gjort honom till
ytterlighet ömtålig eller — och det tror jag
snarare — en ovanlig öppenhjärtighet
låg i mannens natur — innan jag
visste ordet af var han inne på sig
själf och sina intimaste
angelägenheter.
Han var gift och bodde själf i tre
rum och kök midt emot, som han
visade mig genom fönstret. Och han
var lycklig nog att ha fått en hustru
som delade hans åsikter. Genom att
försaka alla nöjen i sin ungdom hade
han på sin tjugosjette födelsedag haft
de ekonomiska förutsättningarna för
att sätta bo. Då hade han satt in en
annons i stadens socialdemokratiska
tidning.
— Här har jag den. — Och ur
planboken tog han med ett belåtet uttryck
fram en liten bit tidningspapper,
smutsad genom ideligt förevisande och
räckte mig den. Jag vecklade upp
detta document d’amour, och läste:
ÄRBARA FRUNTIMMER! SE HIT!
Ung arbetsförman i betryggande
ekonomiska omständigheter, absolut nykter och
ordentlig, önskar till medhjälparinna och
följeslagerska genom lifvet ett ordentligt,
friskt yngre fruntimmer, kunnigt i enklare
matlagning och med sinne för husliga
gö-romål. Vid yttre företräden fästes ringa
eller intet afseende men dess mer vid
öf-verensstämmelse i åsikter, synnerligast om
mänsklighetens gemensamma mål: frihet,
jämlikhet och bioderskap. Svaren torde
inlämnas på expeditionen.
— Nå ni fick flera svar på den
annonsen tänker jag?
— Det kan herrn lita på. Sedan jag
slutat för dagen traskade jag i väg
till »Framtidens» expedition och då låg
där två små kuvert — egentligen bara
förslag till möten för att stifta
närmare bekantskap. Man skaM aldrig
förhasta sig, tänkte jag och hörde efter
nästa dag också. Så låg där det här
— fyra sidor långt — vill herrn se det
kanske, jag har det alltid på mig som
omslag till annonsen.
Jag ögnade igenom brefvet,
långsamt skrifvet med något klumpig stil,
raderadt här och där, med ett tillägg
understundom inskjutet ofvanför
raden och täta understrykningar. Det
hade tydligen blifvit genomläst och
omarbetadt ett par gånger innan det
sändes af. Hon hade kännt sig
tilltalad af det manligt öppna,
samvetsgranna i hans annons och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
