Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1904 - Personer och händelser - Ryske inrikesministerns slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSONER OCH HÄNDELSER
495
EFTER ATTENTATET.
stafven öfver gärningsmannen, ty då
despotismen mot sina offer tillåter sig
allt, kan man icke längre förmena den
pinade människonaturen att själf taga
sig rätt och skipa domen öfver sina
plågoandar.
»Blodiga läror, lärda ut en gång,
gå ofelbart igen och drabba främst
uppfinnaren. Rättvisans säkra hand
frambjuder åt vår egen mun den giftdryck,
som vi ha blandat tall.»—
Den satsen har von Plehve fått
erfara. Tyvärr försvinner med honom
endast en kugge — om också en högst
väsentlig — i den ryska despotismens
maskineri. Systemet lefver kvar, och
snart torde nya redskap befinnas villiga
att fortsätta detsamma. Såsom von
Plehves efterträdare ha ju också nämnts
generallöjtnant de Wahl och furst
Obo-lenski, båda värdiga medhjälpare åt
den döde, äfvensom general Kleigels,
chefen för Petersburgs polis, samt
slutligen äfven grefve Muraviev. Och
ändå visar historien, att despotismen
aldrig nått sitt mål; dess öde är att
af sig själf gå till de yttersta gränserna,
men själfva dess öfverdrift förstör
dess verkningar, och på förtrycket
svarar terrorismen, hvars hotande spöke
åter frambesvurits. Så har Ryssland
ständigt gått ur den ena krisen för att
falla i den andra. Bäst som hela
världen stått liksom förlamad vid tanken
på Rysslands storhet och makt, har
ett plötsligt krig, liksom en blixt i
natten, upplyst dess inre svaghet och
förfall och uppkallat hemska krafter till
motverkan mot det allmänna fördärfvet,
utan att likväl afhjälpa detsamma. I
denna ödesdigra kretsgång hotas land
och folk att gå under, och för vår
kultur, som dock kostat oss årtusendens
blod och tårar, står tsarriket såsom den
största faran och det allvarsammaste
hotet. Under sådana omständigheter
kunna dess grannar — allra helst de små
— icke göra något bättre än behjärta
Cromwells ord till sina soldater: "att
frukta Gud och hålla sitt krut torrt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
