Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1904 - Crainquebille. Af Anatole France. Öfversättning för Varia af Mark Stern - III. Crainquebille inför rättvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ni kan sitta ner, sade
presidenten. Vaktmästare, kalla in vittnet
Matra på nytt.
— Matra, när ni skred till
arrestering af den anklagade, lät icke herr
doktor Matthieu er förstå att ni
misstog er?
— Det vill säga att han förolämpade
mig, herr president.
— Hvad sade han till er?
— Han sade till mig: »gris»!
Buller och skratt hördes bland
auditoriet.
— Ni kan draga er tillbaka, sade
presidenten brådskande.
Och han underrättade, publiken om
att han skulle låta utrymma salen, ifall
dessa opassande manifestationer
upprepades. Under tiden fäktade
försvarsadvokaten triumferande med
ärmarna på sin kåpa, och man tänkte
i detta ögonblick att Crainquebille
skulle bli frikänd.
Då lugnet återvändt, reste sig
mäster Lemesle. Han började sitt
försvarstal med att berömma stadens
poliskonstaplar, »dessa samhällets
blygsamma tjänare, hvilka för en obetydlig
penning utstå strapatser och trotsa
ständiga faror och hvilka utöfva det
dagliga hjältemodet. De äro före
detta soldater och de förblifva
soldater. Soldater, detta ord säger allt...»
Och mäster Lemesle steg utan
ansträngning till mycket högstämda
betraktelser öfver de militära dygderna.
Han var, sade han, af dem »som icke
tillåta att man rör vid armén, vid
denna nationella armé, hvilken han var
stolt att tillhöra.»
Presidenten böjde på hufvudet.
Mäster Lemesle var mycket riktigt
reservlöjtnant. Han var äfven
nationalistisk valkandidat i kvarteret
Vieilles-Haudriettes.
Han fortfor:
— Nej, visserligen, jag underskattar
icke de anspråkslösa och dyrbara
tjänster som ordningens väktare dagligen
göra Paris präktiga befolkning. Och
jag skulle ej gått in på att inför er,
mina herrar, framföra Crainquebilles
försvar om jag i honom sett
skymfaren af en före detta soldat. Man
beskyller min klient för att ha sagt:
»gris»! Detta ords mening är icke
tvivelaktig. Om ni söker i
Ordboken för slangspråket skall ni
finna den. Man säger »gris» i en viss
klass af folk. Men hela frågan är
denna: Hur har Crainquebille uttalat
det? Eller ännu mer, har han sagt
det? Mina herrar, tillåten mig att
tvifla.
»Jag tror ej konstapeln Matra om
det minsta dåliga uppsåt. Men han
uppfyller såsom blifvit sagdt, ett
mödosamt kall. Han är stundom trött,
utpinad, öfveransträngd. Under dessa
förhållanden kan han ha varit offer för
någon sorts hörselhallucination. Och
när han säger er, mina herrar, att
doktor David Matthieu, öfverläkare
vid sjukhuset Ambroise-Paré, riddare
af Hederslegionen, en vetenskapens
furste och en världsman skulle ropat:
»gris»! så äro vi nog tvungna att inse
att Matra är offer för en sjuklig
föreställning, och om uttrycket ej är
öfverdrifvet, för en förföljelsemani.
Men skulle nu också Crainquebille
ha sagt: »gris»! återstår att veta om
detta ord i hans mun har brottets
karaktär. Crainquebille är naturlig son
till en kringvandrande
handelsidkerska, förfallen till skörlefnad och
dryckenskap, han är född alkoholist. Ni
ser honom här förslöad af sextio års
elände. Mina herrar, ni kommer att
förklara honom otillräknelig.»
Mäster Lemesle satte sig och herr
presidenten Bourriche läste mellan
tänderna upp ett domslut som dömde
Jerôme Crainquebille till femton
dagars fängelse och femtio francs böter.
Domstolen hade grundat sin
öfvertygelse på konstapeln Matras vittnesmål.
Då han fördes genom de långa
mörka korridorerna, erfor
Crainquebille ett oändligt behof af deltagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
