Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1904 - Crainquebille. Af Anatole France. Öfversättning för Varia af Mark Stern - IV. Ärebetraktelse öfver herr presidenten Bourriche - V. Handlar om huru Crainquebille underkastas Republikens lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
offentliga styrkan. Och för att erkänna
min vishet, må det vara eder nog att
föreställa er att jag handlat i motsatt
riktning. I skolen genast se att det
varit en absurditet. Ty skulle jag
döma mot styrkan, blefve mina
domslut icke tillämpade. Märk väl, mina
herrar, att domarne blifva åtlydda
endast så länge de hafva styrkan med
sig. Utan polisen vore en domare
endast en stackars drömmare. Jag
skulle skada mig själf om jag gåfve
en polisman orätt. Lagarnes ande
motsätter sig det för öfrigt. Att
afväpna de starka och väpna de svaga,
det vore att förändra den
samhällsordning jag är satt att bevaka.
Rättvisan är de häfdvunna orättvisornas
sanktion. Har man någonsin sett
henne i strid med eröfrarne eller motsatt
inkräktarne? När en illegitim makt
upphöjer sig, har hon endast att
erkänna den för att göra den legitim.
Allt består i formen, och mellan
brottet och oskulden ligger endast
tjockleken af ett stämpladt papper. — Det
var er sak att vara den starkaste,
Crainquebille. Om ni efter att ha sagt:
»gris!» låtit utropa er till kejsare,
diktator, Republikens president eller bara
rådman, försäkrar jag er att jag ej
skulle dömt er till femton dagars
fängelse och femtio francs böter. Jag
skulle ha frikänt er från hvarje skuld.
Ni kan tro mig.
»Så skulle utan tvifvel presidenten
Bourriche ha talat, ty han hade
juridiskt sinne och visste, hvad en
ämbetsman skyller samhället. Han
försvarar dess principer med ordning och
regelbundenhet. Rättvisan är
samhällelig. Endast dåliga viljor önska sig
henne mänsklig och känslig. Man
handhafver henne med bestämda
regler och icke med köttsens skälfvan
och intelligensens klarhet. Begär
framför allt icke att hon skall vara rättvis,
hon behöfver ej vara det då hon är
rättvisa, och jag skall därtill säga
eder att tanken om en rättvis rättvisa
icke kunnat uppstå annat än i
hjärnan på en anarkist. Det är sannt att
presidenten Magnaud fäller oväldiga
domslut. Men de kasseras sedan och
detta är rätt.
Den sanne domaren väger
vittnesmålen enligt vapenvikt. Detta har
blifvit uppenbart i målet Crainquebille
och i andra mera ryktbara mål.
Sålunda talade herr Jean Lermite i
det han från ena ändan till den
andra genomströfvade rummet.
Mäster Joseph Aubarrée hvilken
kände till Domstolen, svarade honom,
i det han ref sig på nässpetsen:
— Vill ni veta min mening, så tror
jag icke att herr presidenten höjt sig
till så metafysiska ståndpunkter.
Enligt min tanke gjorde han helt enkelt
hvad han alltid sett göras, när han
godkände konstapeln 64:s vittnesmål
såsom sanningens uttryck. I
efterhärmningen är det vi få söka skälet
till flertalet mänskliga handlingar.
Genom att rätta sig efter sedvänjan blir
man alltid ansedd för en hederlig karl.
De, som göra likt andra, kallas goda
människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
