- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
527

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1904 - Ur den spanska Don Juansagan. Af Karl August Hagberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I det i Spanien synnerligen populära dramat »Don Juan Tenorio» (1844)
behandlar den spanske skalden José Zorilla (yMoral) don Juanssagan. Hans don Juan
Tenorio är en utsväfvande sevillansk ädling som med en vän och stallbroder ingår ett
vad om hvem som ett år därefter skall kunna dokumentera sig såsom den störste
förföraren och slagskämpen. Don Juan vinner vadet och lofvar i sitt öfvermod att öka
sina bragder med att förföra sin väns trolofvade och en novis som står i begrepp att
aflägga sitt klosterlöfte. Den förra vinner han genom en list; då han sedan intränger
i ett kloster och bortröfvar den sextonåriga Inés blir han upptänd af verklig kärlek till
henne. Hennes fader, som förföljer och upphinner don Juan, vill emellertid icke lyssna
till hans löften om bot och bättring utan utmanar honom till strid och faller för hans
hand. Efter många äfventyr blir det till slut kärleken till Inés som räddar don Juans själ.

Nedanstående brottstycke är hämtadt ur fjärde aktens tredje scen, som skildrar
don Juans sammanträffande med Inés när hon efter klosterlifvet vaknar till medvetande.

Don Juan.

Darra ej, mitt lilla hjärta!

I min famn du må dig gömma

och en stund försöka glömma

klostrets mörker och dess smärta.

Icke sant? min ögonsten,

att det ljus, som månen tänder,

är mer klart vid dessa stränder?

Här är luften ljuf och ren.

Denna fläkt, som fram i natten

mellan ängens blomster ströfvar

och dess blyga kalkar röfvar

på den nektarljufva skatten,

detta klara lugna vatten,

där man fiskaren ser glida

i sin båt med årtag friska

och i sång på solen bida,

— icke sant? min ljufva siska,

att de blott om kärlek hviska?

Denna harmoni, som brusar

fram med vinden, där han drifver
mellan tusende oliver
och af dofter sig berusar
från den blom han kyssar gifver,
denna ömma ton, som tjusar
oss i sång från näktergalar,
dröjande i lundens salar,
till dess dagen bryter in,

— icke sant? gazellen min,
att om kärlek allting talar?
Och de ord, som nu dig nå
och som till ditt hjärta tränga,
detta hjärta, som tycks hänga
vid don Juans läppar så,

och de tankar, som nu gå
för att i ditt hjärta föda
eld, som än ej börjat glöda,
men som glöda vill så gärna

— icke sant? min klara stjärna,
att de blott af kärlek flöda?
Och de tårar jag ser rinna,

il

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:28:08 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free