Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1904 - Ur den spanska Don Juansagan. Af Karl August Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
VARI A
äkta pärlor dem du spiller
ifrån strålande pupiller,
dem till dryck jag ville vinna,
som fördunsta och försvinna
af sin egen värme bara,
och den purpur jag ser fara
öfver dina drag, de ljufva
— icke sant? min skygga dufva,
att din kärlek de förklara?
O Inés, min hjärtans kär,
du mitt ögas ljus och spegel!
Du mig hör och vred ej är,
det är kärlekens insegel.
Se, vid dina fötter här
detta stolta hjärta ligger,
som ej kunde kufvadt bli
men som i förräderi,
skönaste Inés, nu tigger
om din kärleks slafveri.
Inés.
Tyst, don Juan! gör en ände
på ert tal. Jag ej förmår
motstå ångest, mera svår
än jag nånsin förut kände.
Ack! hys ömkan med min plåga,
ty då er jag hör, mig tyckes,
att min hjärna som förryckes,
att mitt hjärta står i låga.
Ni har gifvit mig att dricka
en helvetisk dryck helt visst
för att bringa så med list
i ert våld en stackars flicka.
Eller äger ni kanhända
någon mystisk amulett,
som på ett magnetiskt sätt
kan mitt hjärta till er vända?
Kanske Satan hos er lägrat
sina blickar, som berusa,
sina ord, som snärja, tjusa,
och den kärlek Gud han vägrat?
Ve, jag kan ej länge töfva
sjunka till ert bröst, jag arma,
då ni ej vill er förbarma,
då mitt hjärta ni vill röfva!
Nej, don Juan! Jag förmår
ej att längre mot dig strida;
tjusad trär jag till din sida,
som en flod mot hafvet trår.
I din närhet färg jag skiftar,
dina ord mig oro vålla,
dina ögon mig förtrolla,
mig din andedräkt förgiftar.
Hör, don Juan, hvad jag yrkar!
Om du som hidalgo gäller,
slit mitt hjärta ur mig eller
älska mig, ty dig jag dyrkar!
Don Juan.
O mitt lif! de ord du talar
så förvandla mig, att jag
nästan hoppas att en dag
träda in i himlens salar.
Ej det Satan är, som tänder
denna kärlek; det är Gud.
Kanske han som frälsningsbud
den till mig för din skull sänder.
Ty den skatt, som nu jag vunnit,
som jag i mitt hjärta bär,
ej den köttets kärlek är,
hvaraf fordom jag har brunnit;
ej en låga blott, som flämtar
och af minsta vindpust släckes,
nej! en brand, som aldrig stäckes,
men i stormen styrka hämtar.
Karl August Hagberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
