Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1904 - Badlif vid västkusten. Sommarstudier för Varia. Af Jonas Brag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
VARI A
ännu bättre, ombord på den präktiga
kosterbåten länsa undan för friska
ve-stanbrisar? I senare fallet tog man
dörjen med sig och lade ,ut försåt
för den glänsande makrilen, som var
nog artig att i regel nappa, så fort
man hann kasta ut, ty det rådde en
storartad tillgång på den utmärkta
fisken.
Näppeligen gifves något mer
uppfriskande nöje än att ligga till hafs
och dörja makril. Vinden skall vara
lagom frisk västlig, så att man med
lämplig fart kan »sträcka» utmed
kusten, ett par mil från land. Så långt
ut måste det minst vara, ,om
fångsten skall bli riklig; men i så fall
kan man, om man sticker ut i god
tid på morgonen och vänder stäfven
mot land först fram på aftonen,
komma hem med båten lastad.
Det råder lif och lust på hafvet, när
makrilen går till. På afstånd te sig
de många fiskebåtarne som en skog
af master och när man kommer in
ibland dem är det, som om man
befunne sig uti en seglande stad. Jag
minns ett tillfälle från i somras, då vår
båt omsvärmades af mer än ett 100-tal
andra båtar, alla dörjande och alla
görande riklig fångst. Det är en
imponerande och liflig syn, och
fiskenöjet är stort och oblandadt.
Den kvällen blef makrilen så billig
i land, att den till slut slumpades bort
för nästan ingenting. Uppköparne
hade fått mer än de kunde använda,
och hvarje hushåll hade makril till
både stekning och kokning; den
matnyttiga fisken kan ju serveras i en hel
del variationer. Jag minns en
Stockholmsfru, som hade fått ett 30-tal
ma-krilar för kronan jämt; hon var annars
van att betala 25 öre stycket, nu
befann hon sig uti den högst ovanliga
situationen att ha fått för mycket för
sina penningar. Lifvet är fullt af
fata-liteter!
Hvitlingsfisket, hvilket egentligen är
hufvudnöjet i fiskeväg, har nog ock-
så sitt behag, men är en vida tamare
förströelse än dörjningen, hvilken icke
alls passar för dem som ha »ondt af
sjön». Dessa beklagansvärda
medmänniskor äro emellertid icke
utestängda från deltagande i
hvitlings-fiske, som ju med fördel bedrifves
lugna kvällar nära land. Och det har
gifvetvis sitt stora behag att från en
hvitlingsbåt njuta solnedgångens
storartade skådespel, därvid samtidigt icke
föraktande de materiella håfvorna, ty
det smakar alldeles förträffligt att, vid
en paus i fisket, supera ute på hafvet.
Det är fullkomligt säkert, att »sjön
suger».
Enligt min oförgripliga mening är
segling med fiske idealet för
badlifs-förströelse, men det finnes ju många,
som anse upphämtandet af hafvets
rikedomar väsentligen förenadt med
obehag och »snuskeri». Med dessa
människor vilja vi icke disputera, utan
låta dem fritt behålla en grof
villomening, glädjande oss åt att de
åtminstone finna en segeltur uppfriskande;
men hvad skall man säga om de
underbara existenser, som kunna vistas
vecka efter vecka vid en
västkustbadort utan att beträda däcket på en
segelbåt ?
Öfver hufvud taget torde det seglas
mycket mera vid västkusten än vid
vårt lands öfriga badorter. Skulle det
möjligen vara så att Västerhafvet
lockar mera såsom det riktiga hafvet ?
Det är ej godt att veta, men säkert är
att seglingsfrekvensen är påfallande
mycket mindre bland badgästerna vid
t. ex. Borgholm och Visby än bland
dem, som uppsöka Marstrand och
Lysekil. För vår del underskatta vi visst
icke ostkustens härligheter, men den,
som framför allt älskar segling och
fiske, han vet hvart han reser.
Stockholmaren har kanske i början
svårt att förlika sig med en skärgård,
som icke består af något annat än
klippor och vatten, vatten och klippor.
Men så småningom får han ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
