- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
570

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1904 - »Du är mannen!» Af Edgar Allan Poe. Öfvers. för Varia af S. L—r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

570

VARIA

Jag har redan nämnt, att mr.
Shuttleworthy var en af de mast
respektabla, och han var otvifvelaktigt den
rikaste mannen i Rattleburg. Och
gamle Charley Goodfellow stod på så
förtrolig fot med honom, som om han
varit hans egen bror. De båda gamla
herrarna voro grannar — nästa port!

— och fastän mr. Shuttleworthy
sällan, om ens någonsin, besökte »gamle
Charley», och aldrig, efter hvad man
hade sig bekant, intagit en måltid i
hans hus, hindrade detta ingalunda de
två vännerna från att vara ytterst
intima, såsom jag nyss påpekat. Gamle
Charley lät aldrig en dag förgå utan
att titta in en tre eller fyra gånger för
att se efter, hur hans granne mådde,
och mycket ofta stannade han på
frukost eller té och nästan alltid till
middagen. Och det kvantum vin, som de
båda stallbröderna då kunde göra af
med åt gången, skulle det sannerligen
vara en kvistig sak att fixera. Gamle
Charleys favoritdryck var C h á t e a u
M a r g a u x, och det tycktes göra mr.
Shuttleworthy godt i själen att se den
gamle gossen tömma sin quart*, en
efter annan. Och en dag, när vinet
var inuti dem, och sunda förnuftet,
såsom en naturlig konsekvens, en
smula ute — på vift, sade han så här
till sin vän, i det han bultade honom
i ryggen: »jag ska’ säga dig något,
gamle Charley, du är, vid alla konstiga
kroppar, den präktigaste gamle gosse
jag nånsin träffat på i lefvande lifvet,
och efter du tycker om att sitta och
pimpla ditt lilla vin si så här, så vill
jag bli en nors, om jag inte ger dig
i present en låda Chåteau Margaux.
Ta mig raggen» — mr. Shuttleworthy
hade en bedröflig vana att svära,
ehuru han sällan tillät sig att gå längre
än till »ta mig raggen» eller »för
tusan» eller »vid alla konstiga kroppar»

— »ta mig raggen», sa’ han, »om jag
inte redan i kväll ska’ skicka in en

* = V* gallon — något mer än en liter.

order på en dubbellåda af ,det bästa,
som står att få, och jag ger dig det till
skänks, ja, det gör jag — du
behöf-ver inte säga ett ord — jag ska’ göra
det, säger jag dig, och därmed slut!
Så se dig väl för, det kommer öfver
dig en vacker dag, just när du som
minst tänker det!» Jag omnämner
detta lilla drag af liberalitet å mr.
Shuttleworthys sida bara för att visa,
hvilket innerligt godt förstånd det
rådde mellan de båda vännerna.

Nåväl, jag har aldrig sett någon
så djupt slagen som gamle Charley
Goodfellow på söndagsmorgonen i
fråga, då det klarligen kom till synes,
att mr. Shuttleworthy hade råkat ut
för något gement streck. När han
först fick höra, att hästen kommit hem
utan sin herre och utan sin herres
sadelpåsar samt alldeles nedblodad af
ett pistolskott, som hade gått tvärs
igenom det stackars djurets brösthåla,
dock utan art helt och hållet göra ända
på det — när han hörde allt detta,
blef han så blek, som om den saknade
mannen varit hans egen dyre broder
eller fader, och han skakade och skalf
i hela kroppen, som hade han haft
ett anfall af frossan.

I början var han för mycket
öfver-väldigad af sorg för att mäkta göra
någonting alls eller bestämma sig för
något slags förslag till handling, så att
allra först sträfvade han snarast att
af-råda mr. Shuttleworthys öfriga
vänner från att göra något väsen af saken,
hållande före, att det vore bäst att
vänta så länge •— t. ex. en vecka eller
par eller en à två månader — så finge
man se, om inte någonting skulle dyka
upp, eller om inte mr. Shuttleworthy
skulle komma tillbaka på naturligt sätt
och upplysa om sin afsikt med att
sända hästen förut. Jag vågar påstå,
att man hos personer, som hemsökas
af någon mycket svår sorg, ofta kan
lägga märke till denna böjelse för att
draga ut på tiden och uppskjuta från
den ena dagen till den andra. Deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free