- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
572

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1904 - »Du är mannen!» Af Edgar Allan Poe. Öfvers. för Varia af S. L—r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

572

VÄRIA

m a s s e med gamle Charley själf i
spetsen, som visade vägen.

Hvad den saken angick, så kunde
det inte ha funnits en bättre
vägvisare än gamle Charley, som, efter
hvad hvar man visste, hade ett lodjurs
ögon, men fastän han förde dem till
alla möjliga och omöjliga hålor och
vinklar och vrår — på vägar, dem
ingen människa någonsin misstänkt för
att existera där i trakten, och ehuru
sökandet oafbrutet hölls i gång dag
och natt under nära en vecka, kunde
alltjämt intet spår upptäckas af mr.
Shuttleworthy. När jag säger intet
spår, får man dock icke taga mig efter
bokstafven, ty i viss mån funnos där
gifvet spår. Den stackars mannen
hade, tack vare hästens skor (som
voro af egendomlig typ), kunnat följas
längs stora vägen, som förde till
staden, och till en plats, belägen omkring
tre mil öster om köpingen. Här veko
spåren in på en gångstig, som gick
fram öfver ett stycke skogsmark för att
sedan mynna ut i stora landsvägen
igen efter att ha förkortat det
regelrätta afståndet med ungefär en
half-mil. Följande hästskospåren utefter
denna stig kom sällskapet slutligen till
en pöl med stillastående vatten, hälft
dold af björnbärsbuskarna till höger
om stigen. Och midt för polen
försvann hvarje skymt af spåren.
Emellertid såg det ut som om någon sorts
strid ägt rum därstädes, och det
föreföll, som hade en stor och tung
kropp, mycket tyngre och större än en
mans, släpats från gångstigen fram till
polen. Man draggade där ytterst noga
två gånger om, men ingenting
upptäcktes, och sällskapet stod just på väg
att tåga dädan i misströstan om något
som hälst resultat, då försynen ingaf
mr. Goodfellow en tanke på
ändamålsenligheten utaf att helt och hållet leda
bort vattnet. Detta förslag mottogs
med hurrarop och många varma
komplimanger till gamle Charley med
anledning af hans skarpsinne och för-

tänksamhet. Och eftersom många af
Rattleburgarna hade medfört spadar
i tanke att de möjligen skulle behöfva
grafva upp ett lik, gick polens
torrläggande för sig helt hastigt och lustigt.
Men icke förr blef bottnen synlig, än
man alldeles midt i dyn, som låg kvar,
fick sikte på en väst af svart
silkessam-met, hvilken nästan hvarenda en på
stället närvarande ögonblickligen
igenkände såsom mr. Pennifeathers
tillhörighet. Västen var åtskilligt
sönder-rifven och fläckad af blod, och det
fanns flera personer i sällskapet, som
hade ett tydligt minne utaf, att den
burits af sin ägare just själfva
morgonen för mr. Shuttleworthys affärd,
un-det det att andra åter voro redo att
taga på sin ed, om så fordrades, att
mr. Pennifeather icke bar plagget i
fråga en enda minut under
återstoden af den minnesvärda dagen.
Däremot fanns det ingen som mäktade
intyga, att han sett västen på mr.
Pennifeathers person vid någon tidpunkt
alls efter mr. Shuttleworthys
försvinnande.

Det hela såg nu mycket betänkligt
ut för mr. Pennifeather, och det
anmärktes såsom en obestridlig
bekräftelse på de misstankar, som väckts
mot honom, att han blef öfvermåttan
blek, och vid anfrågan, hvad han hade
att säga till sitt försvar, var ytterligt
oförmögen att få fram ett enda ord.
De få vänner, som hans vilda lefverne
ännu lämnat honom kvar, öfvergåfvo
honom mangrannt efter detta och
ropade till och med mera högljudt än
hans gamla erkända fiender på hans
ögonblickliga häktande. Men å andra
sidan lyste mr. Qoodfellows
själsstorhet med så mycket klarare glans tack
vare kontrasten. Han framträdde med
ett varmt och intensivt vältaligt försvar
för mr. Pennifeather, i hvilket han mer
än en gång anspelade på, hurusom
han själf af uppriktigt hjärta skänkt
denne uppbrusande unge gentleman
— »den värderade mr. Shuttleworthys

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:28:08 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free