Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1904 - »Du är mannen!» Af Edgar Allan Poe. Öfvers. för Varia af S. L—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"DU AR MANNEN!"
575
nämnt en osedvanligt stor summa) i
Farmers’ and Mechanics’
Bank. Och se’n hade sagde mr.
Shuttieworthy på stående fot
uttryckligen tillkännagifvit för sagde nevö
sitt oåterkalleliga beslut att annullera
det ursprungliga testamentet och
af-färda honom med en spottstyfver.
Han (vittnet) uppfordrade nu
högtidligen den anklagade att konstatera,
huruvida hvad han (vittnet) nyss
intygat vore eller icke vore med
sanningen öfverensstämmande i hvarje
väsentlig’ detalj. Och till alla de
närvarandes stora förvåning medgaf mr.
Pennif eather otvunget, att det var
så.
Magistratspersonen ansåg det nu
för sin plikt att skicka ett par
poliskonstaplar att visitera den anklagades
rum i onkelns hus. Från denna
undersökning återvände de så godt som
genast med den välkända bruna
läderplånboken med stålknäppet, som
den gamle herrn haft för vana att bära
på sig under åratal. Dess värdefulla
innehåll var emellertid borta, och
ämbetsmannen sökte förgäfves få ur
fången, hvartill han användt pängarna,
eller hvar han dolde dem. Han
förnekade hårdnackadt all kännedom om
hela saken. Dessutom hittade
polisen mellan den olycklige mannens
sängkläder och sängbottnen en
skjorta och en halsduk, båda märkta med
initialerna till hans namn och båda
förskräckligt nedsölade af offrets
blod.
I samma vefva kom man och
anmälde, att den mördade mannens häst
nyss hade dött ute i stallet till följd
af såret han fått, och det föreslogs af
mr. Goodfellow, att man
ögonblickligen skulle skrida till en besiktning
post mortem af djuret, i
ändamål att, om möjligt, upptäcka kulan.
Så skedde äfven, och liksom för att
den anklagades brottslighet skulle
blifva ställd utom all fråga, lyckades mr.
Goodfellow, efter åtskilligt sökande
inne i bröstkaviteten, upptäcka och
plocka fram en kula af högst
utomordentliga dimensioner, den där vid
försök visade sig fullkomligt passa till
loppet i mr. Pennifeathers bössa,
under det att den var mycket för stor för
hvarje annan persons i köpingen
eller dess grannskap. För att emellertid
göra saken ännu vissare, upptäcktes
det, att ifrågavarande kula hade som
en fåra eller vällrand rätvinkligt emot
den vanliga lödfogen, och vid
undersökning befanns nämnda rand på
håret svara mot en tillfällig »rygg» eller
upphöjning å en gjutform, som den
anklagade själf medgaf vara sin
tillhörighet. Efter fyndet af kulan
vägrade ämbetspersonen, som höll
förhöret, att lyssna till vidare vittnesmål,
utan öfverlämnade fången omedelbart
till ransakning, bestämdt afböjande att
taga någon borgen i denna sak,
ehuru mr. Goodfellow med mycken
värme inlade sin gensaga mot en dylik
stränghet och erbjöd sig att blifva
löftesman för hvilket belopp, som
månde fordras. Detta ädelmod å
»gamle Charleys» sida var endast i
överensstämmelse med hela karaktären af
hans älskvärda och chevalereska
uppträdande under den tid han vistats
i Rattleburg. I närvarande fall
rycktes dock den förträfflige mannen så
helt och fullständigt med af sin
ytterligt varma sympati, att han, när han
erbjöd sig att gå i borgen för sin unge
vän, totalt tycktes ha förgätit, det han
själf (mr. Goodfellow) icke ägde så
mycket som en enda dollars värde på
Guds gröna jord.
Resultatet af fångens
»öfverlämnan-de» är lätt att förutse. Under hela
Rattleburgs högljudda förbannelser
fördes mr. Pennifeather till
ransakning vid nästa ting, hvarvid de
indirekta bevisens kedja (förstärkt af vissa
ytterligare fällande fakta, dem mr.
Goodfellows känsliga samvete förbjöd
honom att förtiga för rätten) befanns
så. obruten och strängt bindande, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
