- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
578

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1904 - »Du är mannen!» Af Edgar Allan Poe. Öfvers. för Varia af S. L—r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

578

VARI A

han sig, raglade baklänges bort från
bordet och nedföll — död.

De mått och steg, genom hvilka
denna bekännelse-i-lagom-tid
framtvingades, voro, ehuru verksamma,
enkla nog. Mr. Goodfellows öfvermått
af öppenhjärtlighet hade ingifvit mig
afsmak och väckt mina misstankar från
det första. Jag var närvarande, när
mr. Pennifeather slog honom till
golfvet, och det ondskefulla uttryck, som
därvid spred sig öfver hans ansikte,
var, ehuru momentant, nog för att
öf-vertyga mig om, att hans hotelse om
hämd skulle, om möjligt, strängt
fullföljas. Sålunda upplagd för att se
gamle Charleys manövrerande i
ett helt annat ljus än det, hvari det
skådades af de värde medborgarne i
Ratt-leburg, märkte jag genast, att alla de
anklagande upptäckterna direkt eller
indirekt härrörde från honom. Men
hvad som riktigt öppnade mina ögon
för sakens rätta sammanhang, var
affären med kulan, som a f m r.
Goodfellow hittades i hästkadavret. Ty
j a g hade icke glömt, ehuru
Rattle-burgarna hade det, att det fanns ett
hål, där kulan gått in — och ett
annat, där den g i c k u t. Och om den
därför anträffades inne i djuret, efter
sedan den i verkligheten gått sin kos,
insåg jag klarligen, att den måste ha
lagts dit af honom, som fann den.
Den blodiga skjortan och halsduken
befäste ytterligare den åsikt, jag
kommit till tack vare kulan, ty vid
undersökning visade sig »blodet» vara
prima rödvin och ingenting annat. När
jag se’n började fundera på alla dessa
förhållanden och äfvenledes på den
nyligen timade stegringen i utgifter
och frikostighet å mr. Goodfellows
sida, gaf jag inom mig rum för en
misstanke, som icke var mindre stark,
därför att jag behöll den helt och
hållet för mig själf.

Emellertid anställde jag en
grundlig privat efterforskning efter mr.
Shuttleworthys lik, och på goda skäl

sökte jag då i trakter, så skilda som
möjligt från dem, dit mr. Goodfellow
fört sin skara. Resultatet blef, att
jag efter några dagar träffade på en
gammal uttorkad brunn, hvars
öppning var nästan dold af
björnbärsbuskar — och där fann jag på bottnen
hvad jag sökte.

Nu föll det sig så, att jag råkat få
höra det där samtalet mellan de båda
vännerna, då mr. Goodfellow lyckats
ställa sig så väl med sin värd, att han
fick löfte på en låda Chåteau
Mar-gaux. Detta var en fingervisning för
mig, och jag rättade mitt handlingssätt
därefter. Jag anskaffade ett starkt
stycke hvalfiskben, som jag körde ned
genom den dödes strupe, hvarefter
jag placerade liket i en gammal
vinlåda, noga tillseende, att när kroppen
lades dubbel, hvalbenet kom att vikas
itu på samma gång. På det sättet fick
jag lof att trycka på locket med våld
för att hålla det nere, medan jag slog
i spikarna, och jag räknade
naturligtvis ut, att så snart dessa senare
aflägs-nades, skulle locket ge sig i väg och
kroppen flyga i höjden.

Efter att sålunda ha ställt lådan i
ordning, märkte, numrerade och
adresserade jag den såsom redan är
be-rättadt, och sedan jag därpå skrifvit
brefvet i vinfirmans namn, hos
hvil-ken mr. Shuttleworthy handlade, gaf
jag min betjänt order att vid en gifven
signal från mig skjuta lådan till mr.
Goodfellows port på en skottkärra.
Beträffande de ord, som jag ämnade
låta den döde uttala, litade jag
förtröstansfullt på min färdighet som
buktalare, och beträffande deras
verkan räknade jag på den mordiske
uslingens samvete.

Jag tror inte det finns något mer,
som behöfver förklaring. Mr.
Pennifeather frigafs på fläcken, ärfde sin
onkels förmögenhet, drog nytta af
erfarenhetens läxa och slog om på en
annan bog samt förde allt sedermera
lyckligen ett nytt lif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:27:18 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free