Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1904 - Châli. Af Guy de Maupassant. Öfvers. från franskan för Varia af Ths B—m - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588
VARI A
nad, som hade jag varit solen själf,
ehuru han föraktade mig i sitt inre.
Och hvarje dag bragte mig en
procession af tjänare, på öfvertäckta fat,
en portion af hvarje rätt från den
kungliga måltiden; hvarje dag måste
jag visa mig och finna ett
utomordentligt nöje i att deltaga i någon ny
förströelse, anordnad för min räkning,
såsom dans af bajadärer, jonglerier,
trupprevyer, i allt som denne gästfrie,
men besvärande rajah kunde hitta på
för att visa sitt öfverraskande land i
hela dess charm och i hela dess
prakt.
Så snart man lämnade mig en smula
ensam, arbetade jag eller gick jag att
betrakta aporna, hvilkas sällskap
behagade mig oändligt mycket mera än
konungens.
Men en afton, när jag återkom från
en promenad, fann jag utanför
porten till mitt palats Haribadada, som i
mystiska ordalag högtidligt
underrättade mig, att en gåfva från hans
suverän väntade mig i mitt rum; och han
bad mig mottaga sin herres ursäkter,
att ej förr hafva tänkt på att erbjuda
mig en sak, som jag torde varit i
saknad af.
Efter detta dunkla tal bugade sig
ambassadören och försvann.
Jag trädde in och märkte, uppställda
mot väggen efter längd, sex små
flickor, sida vid sida, liknande norsar,
uppträdda på en steknål. Den äldsta
var måhända åtta år, den yngsta sex
år. I första ögonblicket förstod jag
ej riktigt, hvarför denna pension hade
blifvit installerad hos mig, sedan
begrep jag furstens delikata
uppmärksamhet, det var ett harem, som han
presenterade mig. I öfvermått af
välvilja hade han valt det mycket ungt.
Ty ju grönare frukten är, desto mer
uppskattas den där borta.
Och jag stod helt förvirrad och
generad, skamsen, framför dessa
barnungar, som betraktade mig med sina
stora, allvarliga ögon, och hvilka re-
dan tycktes veta, hvad jag kunde
fordra af dem.
Jag visste ej, hvad jag skulle säga.
Jag hade lust att återsända dem, men
man skickar ej tillbaka en present från
härskaren. Det hade varit en dödlig
förolämpning. Det återstod endast
att behålla och installera denna
barnskara hos mig.
De stodo orörliga, med blickarne
hela tiden fastade på mig, väntande
min befallning, sökande att läsa mina
tankar i mina ögon. Åh! den
fördömda gåfvan. Hvad den generade mig!
Finnande mig löjlig till slut, frågade
jag den största:
— Hvad heter du?
Hon svarade: »Chåli».
Denna flickunge med sin vackra
hud, skiftande något i gult som
elfenben, var ett underverk, en staty, med
sitt ansiktes långa och ädla linjer.
Jag yttrade för att se, hvad hon
skulle svara, kanske äfven för att
förbrylla henne.
— Hvarför är du här?
Hon svarade med sin milda,
harmoniska röst: »Jag har kommit för att
göra allt det, du behagar begära af
mig, min härskare.»
Flickungen var inlärd.
Och jag ställde samma fråga till den
minsta, som tydligt uttalade med sin
späda röst: »Jag är här för att göra,
hvad du kan behaga begära af mig,
min härskare.»
Hon såg ut som en liten råtta den
här, hon var förtjusande som de
andra. Jag tog henne i mina armar och
kysste henne. De öfriga gjorde en
rörelse liksom för att draga sig
tillbaka, utan tvifvel tänkande, att jag
nu gjort mitt val, men jag befallde
dem stanna kvar och sättande mig på
indiskt vis, lät jag dem taga plats i
rundel omkring" mig, hvarefter jag
började berätta en saga för dem, ty jag
talade passabelt deras språk.
De lyssnade med hela sin
uppmärksamhet, rysande vid underbara detal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
