Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1904 - Châli. Af Guy de Maupassant. Öfvers. från franskan för Varia af Ths B—m - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHALl
591
hvartill min kännedom om landet och
språket gjorde mig särskildt lämpad.
Jag afslutade mina arbeten fortast
möjligt, och som ännu tre månaders
tjänstledighet återstod mig, beslöt jag
att aflägga en liten visit hos min vän
fursten af Ganhara och min kära lilla
hustru Chäli, som jag utan tvifvel
skulle komma att finna mycket
förändrad.
Rajah Maddan mottog mig med de
mest ursinniga glädjebetygelser. Han
lät sticka ihjäl inför mig tre
gladiatorer, och han lämnade mig ej ensam
en sekund under första dagen af min
återkomst.
På aftonen, då jag till slut befann
mig för mig själf, lät jag kalla till mig
Haribadada och efter några frågorom
litet af hvarje för att missleda hans
skarpsinnighet, frågade jag honom:
»Och vet du kanske, hvad som blifvit
af den lilla Chåli, som rajahn skänkte
mig?»
Mannen antog en sorgsen, uttråkad
min och svarade under stort bryderi:
— Det vore bättre att ej mer tala
om henne!
— Hvarför det? Hon var en
förtjusande liten kvinna.
— Hon har kommit på afvägar, min
härskare.
— Huru, Chåli? Hvad har blifvit
af henne? Hvar är hon?
— Jag säger, att hon slutat dåligt.
— Slutat dåligt? är hon död?
— Ja, min härskare. Hon hade
begått ett afskyvärd handling.
Jag var mycket upprörd, jag kände
mitt hjärta slå, och en ångest
sammansnörde mitt bröst.
Jag återtog: »En afskyvärd
handling? Hvad har hon gjort? Hvad
har händt henne ?»
Allt mer och mer besvärad mum-
lade mannen: »Det vore bättre, att ni
ej finge veta det.»
— Jo, jag vill veta det.
— Hon hade stulit.
— Huru, Chåli? Hvem hade hon
bestulit ?
— Er, min härskare.
— Mig? På hvad sätt?
— Samma dag ni reste, har hon
tagit det skrin, som fursten skänkte
eder. Man har funnit det hos henne!
— Hvilket skrin?
— Skrinet med snäckorna.
— Men jag har ju gifvit henne det.
Indiern höjde mot mig ett par häpna
ögon och svarade: »Ja, hon har
verkligen med de heligaste eder försäkrat,
att ni gifvit henne det. Men man har
ej trott, att ni åt en slafvinna skulle
kunnat skänka en konungs gåfva, och
rajahn har låtit straffa henne.»
— Huru, straffat henne ? Hvad har
man då gjort med henne?
— Man har stoppat henne i en säck,
seigneur, och man har kastat henne
i sjön från detta fönster, från fönstret
af det rum, där vi nu äro, och där
hon begått stölden.
Jag kände den djupaste smärta, som
jag någonsin erfarit, få makt med mig,
och jag gjorde ett tecken åt
Haribadada att draga sig tillbaka för att han
ej skulle få se mig gråta.
Och jag tillbringade natten på det
galleri, där jag så många gånger hade
haft det stackars barnet på mitt knä.
Och jag tänkte på, att skelettet af
hennes upplösta lilla kropp fanns där
under mig i en tygsäck, tillknuten med
ett tåg, på botten af detta svarta
vatten, som vi fordom skådade ut öfver
tillsammans.
Jag afreste följande dag, trots
ra-jahns böner och häftiga sorg.
Och jag tror nu, att jag aldrig har
älskat någon annan kvinna än Chåli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
