Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1904 - Litteraturkrönika, af Jacobine Ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cltteralurkronlka
Sommaren är förbi. Hösten står
för dörren, och stadsborna vända åter
från resor och landtvistelser.
Säsongen tar sin början. Man märker detta
bland annat också i bokmarknaden.
Innan jag efter sommarhvilan tar itu
med arbetet att genomgå de nya
luntor, som nu dag för dag växa på mitt
arbetsbord, återstår emellertid en plikt
ouppfylld från våren. De senaste af
de nyheter, som föregingo sommaren,
kommo icke ut tidigare, än att det var
för sent att nämna några ord om dem
i det häfte, hvarmed Varia afslutade
behandlingen af den föregående
säsongens företeelser på det litterära
området.
En del af detta nya var ju sådant,
som endast hade aktualitetens efemära
intresse. De böcker, som redan
lefva! ut detta sitt korta dagsländelif, går
jag här förbi.
Men några kommo ock för hvilka
intresset än lefver varmt och väl
kommer att lefva länge ännu.
Den mest omtalade och väl äfven
mest haltfulla af dessa senvårens
lifs-kraftiga böcker var Selma
Lagerlöfs Kristuslegender.
Det är så mycket skrifvet, icke blott
om Selma Lagerlöf själf, utan äfven
om speciellt denna hennes senaste bok
och dess plats i hennes produktion,
att det nu så här post festum icke kan
vara skäl att dröja utförligt därvid.
Jag vill endast konstatera, att på mig
åtminstone en af hennes allra
förnämsta egenskaper s]om
skriftställa-rinna, förmågan att fascinera läsaren,
att hålla Honom under sin egen
stämnings bann och tvinga honom att se
med hennes egna ögon, knappast i
något af Selma Lagerlöfs arbeten trädt
i dagen med större styrka än i denna
lilla legendsamling. Ämnets
beskaffenhet har ock gjort denna
författarinnans förmåga starkt af behofvet
påkallad. Vår tid är knappast en tid
för legendläsning, äfven om man ser
saken ur enbart litterär synpunkt.
Men legender, skrifna så som Selma
Lagerlöf där gjort, kunna alltid
påräkna intresse af hvarje läsare, som har
sinne och blick för styrka och
egen-egendomlighet i den konstnärliga
framställningen.
Det hvilar en helgjuten stämning
öfver dessa Selma Lagerlöfs legender,
som nästan förefaller att vara vuxen
upp ur en icke blott konstnärlig tro
på berättelsernas inre sanning, och
som, hvilken sedan än den grund må
vara, ur hvilken den spirat, på läsaren
verkar trovärdigt äkta. Stilen är
därtill den enkla och osökta, men därför
icke på minsta sätt hvardagliga, utan
tvärtom djupt och starkt poesifyllda,
som sagan alltid kräfver för att komma
till sin rätt.
Några af de små legenderna äro
verkliga äkta pärlor i sitt slag, som
exempelvis den om de båda
lekkamraterna Jesus och Judas i Nazaret, den
i sin formning nästan
medeltidsmäs-sigt naiva Vår Herre och Sanckte Per
och slutligen den i sin stil på gränsen
mellan legenden och riddarsagan
stående Ljuslågan.
Jag har hört en ryss på tal om Gösta
Berling kalla Selma Lagerlöf en svensk
Oorki, ehuru med oerhördt mycket
varmare färg och starkare fantasi än
den grått i grått tecknande, vid den
påtagligaste verklighets värld dröjande
ryssen. Med ännu större skäl skulle
denne ryske bedömare, om han
kommer att läsa Kristuslegenderna, kunna
kalla henne en svensk Qogol med all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
