- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
603

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1904 - Litteraturkrönika, af Jacobine Ring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTTERATUR

603

mästares skrifsätt så att det verkligen
illuderar, får man i
Kiplingsimitatio-nerna.

* *

*



Bland de skönlitterära arbeten, som
hösten redan bringat, inskränker jag
mig i denna krönika till att omnämna
tvenne: Ernst Didrings
skizz-samling Trä lar och Fredrik
Nycanders lilla diksamling Fäst.

Så vidt jag kan erinra mig är
Trålar Ernst Didrings debutarbete
på skizzens, den inom trång ram
sammanträngda berättelsens, område. Den
ger emellertid klart besked om, att han
eger goda förutsättningar för att på
detta fält kunna komma med verkligt
betydande saker, äfven om den ännu
är temligen ojemn.

Mest herre öfver både stoff och
behandlingssätt synes författaren vara,
när han väljer Stockholm som milieu
för skildringen, och när han
framställer bilder ur lifvet i vår nu på
öfvergången till modern storstad
stående hufvudstads skilda kretsar.
Alldeles som öfver lifvet själft utom de
särskildt gynnades krets i det
moderna samhället är det icke allt för
mycket ljus som spelar kring dessa
berättelser. Men man finner hvarken
omanlig klagan eller öfverspänd
hetsighet i dem. De präglas af en harm,
som icke är mindre kraftig" därför att
den är behärskad, och ett vemod, som
är sprunget ur medkänslans grund.

Ett godt grepp är att låta alla
berättelserna, hur olika de må vara till
sina yttre motiv, bäras upp af en
gemensam tanke, den att vi
människor, sådana vi nu lefva, i det stora
hela alla, såväl bättre som sämre
lottade, äro trälar. Äro vi icke
förhållandenas, nödens och de tunga
samhälls-bandens trälar, äro vi våra egna
lidelsers, och äro vi icke våra lidelsers,
äro vi åtminstone våra fixa idéers, som
de tre engelsmännen i Schweiz, hvilka
kunde föra lifvet både sig själf till

glädje och andra till gagn, så som
slumpen eller lyckan eller försynen,
hvilket namn författaren nu vill ge
denna styrande makt, ställt det för
dem, men som i stället endast träla
under den fixa idén att de måste ha
bestigit alla bergstoppar i Schweiz och
bestigit dem utan förare. Någon
glädje ha de icke af att ha gjort det.
Det är icke friluftsmannens
lifsberus-ning aif att känna sin egen kraft och
skåda naturens skönhet, som
drif-ver dem. Det är helt enkelt
sportmannens reoordbegär, som hetsar dem och
gör det nästan med tvånget af ett öde.
Det ligger ju en ansats till
karrika-tyr i denna skildring af ett
undantagsfall, en fix idé, som icke delas af mer
än ett fåtal, men kanske är detta
ämnesval mer än det som möter oss
i de öfriga skizzerna betecknande just
för den idé, författaren vill framhålla.
Ehuru vi af den större vanan vid dem
icke på samma sätt betrakta och
beteckna de lidelser eller vanor, som
drifva och behärska människorna i
öfrigt som fixa idéer, såsom
föreställningar, hvilkas makt öfver oss ställer
oss på yttergränsen till de normalas
värld, äro de i själfva verket icke, om
man ser till tingens kärna, äfven de
rätt ofta af samma art inför det
verkliga förnuftets domstol? Utan att vi
på ett öfvertygande sätt kunna säga
hvarför piska de oss fram till sorg
eller glädje, till njutning eller
lidande, till egen eller andras
undergång, vi stackars människor,
som så stolt kalla oss skapelsens
herrar, under det att vi så ömkligt ofta
intet annat äro än trälar, andras eller
egna lidelsers, vanors eller fixa idéers,
samhälleliga förhållandens eller
missförhållandens trälar, utan styrka och
vilja att göra oiss fria från de kedjor
vi bära, oftast kanske mest tryckande,
när vi känna dem som mest lätta, och
vi själfva ofta mest bundna, när vi tro
oss mest fria!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:27:18 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free