Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1904 - Litteraturkrönika, af Jacobine Ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
607
manna i sin tendens kunna vända sig
till och finna intresserad
uppmärksamhet hos ett mycket stort antal läsare
bland alla dem, som vilja och kunna
tänka öfver tillvarons problem och
icke nöja sig med slentrianmässiga
svar, s.om intet svar gifva, på lifvets
gåtor.
Dess grund är den stora frågan om
mänsklighetens ursprung och
bestämmelse, som man ju redan kan finna
af dess namn.
Icke nöjd med de svar en teologi,
som intet annat är än mytologi
under annat namn, lämnar oss på dessa
spörsmål, har författaren sökt att finna
värkliga, för tänkande varelser
tillfredsställande svarjpådem. Man tycker
till en början, att han därvid är på
en väg för att nå till spörsmålets
lösning, på hvilken man både vill och
kan följa honom.
Det är evolutionismens tankar man
möter i hans bok, sedda i ljuset från
den lära, som vill göra icke blott hela
mänskligheten, den nu lefvande
liksom redan döda och ännu icke födda
slägten af alla raser och på alla
civilisationsstadier, utan hela skapelsen,
hela världssaltet med allt hvad däri
finnes, till ett organiskt helt.
Världen står för honom som
skaparens förverkligade, för vår mänskliga
uppfattning som ett faktum
framträdande, tanke och vilja, och den helhet,
som gjutes öfver tillvaron genom
tanken på alltings samhörighet både med
dess källa och alla de olika kanaler, i
hvilka denna källas flöden förgrena
sig, de reciprocitetens lagar, som äro
den konsekventa utvecklingen af en
världsuppfattning, hvilande på denna
grund, är till en början framställd med
logisk skärpa och klarhet. Den
bortskymmes i bokens inledande kapitel
icke af fruktlösa grubblerier öfver hvad
vi på vår nuvarande ståndpunkt, såsom
lefvande på ett af utvecklingens plan,
aldrig kunna fatta: hur det lefves på
dess öfriga plan, liksom öfver den in-
nersta naturen, beskaffenheten hos
den tanke och vilja, från hvilken vi
äro emanationer, hur denna tanke och
vilja efter vår uppfattning kan
gestalta sig, om den är eller icke är hvad
vi kalla personlig, liksom hur det gått
till, att yttringarna af dess kraft tagit
gestalt, för oss uppfattbar gestalt, i
den värld vi kunna fatta som och
därför kalla för faktisk.
Sedan viker emellertid författaren
af från denna logikens och den klara
tankens väg. Ehuru missnöjd med
den officiella teologiens mytologi
rusar han blindt in på en annan, den
spiritistiska vidskepelsens. I stället
för att söka lämna efter vår
tankes lagar byggda svar på
frågor, som vi kunna fatta, kastar han
sig in på gissningar öfver, hur det
står till på världsutvecklingens andra,
för oss människor som
sinligt-för-nuftiga väsen stängda plan, söker
finna stigar, som möjligen för dem af
oss, som ha särskilda gåfvor, kunna
bilda förbindelseleder med dem, som
lefva på dessa andra utvecklingsplan.
Det är med en känsla af djup
besvikenhet man från tankens fria
vidder följer författaren ner i denna
spi-ritismens af vidskepelsens mest
ogenomträngliga och mest vilseledande
dimmor fyllda kärrmark. Det är icke
fakta och bevis längre han då anför,
det är hörsagor och amsagor, och med
hjälp af dessa amsagor, förmedlade
nu visserligen icke af obildade, af
forntidens vidskepelse omtöcknade
bondkvinnors spöktro, men af de
spiritistiska mediernas föga mer
vederhäftiga hokuspokus, börjar han bygga
upp bilder från lifvet på dessa andra
plan.
Han vill visserligen både själf tro
och få andra att tro, att det blott är om
andliga realiteter han där talar, men
hela framställningen visar, att han är
bunden af den grofva vidskepelsens
benägenhet att öfverflytta både vårt
nuvarande utvecklingsplans erfarenhe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
