- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
628

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1904 - Tystnad. Af Edgar Allan Poe. Översättning för Varia af G. Stiernstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

628

VARI A

nytt och betraktade klippan och
inskriften därpå; — och inskriften var
ödslighet.

»Och jag blickade uppåt, och där
stod en man på spetsen af klippan;
och jag dolde mig bland vattenliljorna
för att gifva akt på hans handlingar.
Det var en hög och ädel gestalt, från
hufvud till fot insvept i en toga, lik
den som fordom bars i det gamla
Rom. Men konturerna voro mycket
otydliga och jag kunde endast se hans
ansikte, ty natten hade höljt honom
i sin mantel af dimma och månsken
och dagg och blott lämnat hans
anletsdrag fria och med dem liknade han en
gud. På hans panna tronade sublima
tankar, hans ögon voro fördunklade
af sorger och bekymmer och i
lini-erna kring munnen läste jag lidande
och trötthet och leda vid människorna
och en djup längtan efter
enslighet.

»Och mannen satt på klippan med
hufvudet stödt i handen och såg ut
öfver den dystra näjden. Han
blickade ned till den låga, oroliga
busk-skogen, upp mot de väldiga urträdens
konor och ännu högre mot den röda
månen mellan brustna, ilande skyar.
Men jag låg dold bland liljorna nära
därinvid och gaf akt på hans
handlingar. Och mannen darrade i
ensligheten; — men natten led och han
satt på klippan.

»Och mannen vände sin
uppmärksamhet från himmelen och såg ut öfver
floden Zäires hemska gula vatten och
öfver vattenliljornas bleka legioner.
Och han lyssnade till liljornas suckar
och till det sakta bruset under dem.
Men jag låg dold nära därinvid och
gaf akt på hans handlingar. Och
mannen darrade i ensligheten; ■— men
natten led och han satt på klippan.

»Då gick jag ut i moraset och
vadade genom liljorna långt bort, dit där
flodhästen lefver i sina träskhålor.
Och jag kallade honom och han hörde
mitt rop och kom, följd af krokodilen,

till klippans fot och röt högljudt och
fruktansvärdt i månens ljus. Men jag
låg dold nära därinvid och gaf akt pä
mannens handlingar. Och mannen
darrade i ensligheten; — men natten
led och han satt på klippan.

»Då uttalade jag en besvärjelse
öfver elementen och de sofvande
vindarna vaknade och en fasansfull storm
sammandrog sig på himmelen, som
svartnade därvid. Och rägnet
piskade mannens hufvud — och flodens
vågor reste sig skyhöga i skummande
raseri — vattenliljorna jämrade sig
och klagade — skogens träd böjde sig
under brak — åskan dånade —
blixten hväste och klippan skalf i sina
grundvalar. Men jag låg dold nära
därinvid och gaf akt på mannens
handlingar. Och mannen darrade i
ensligheten; — men natten led och han
satt på klippan.

»Då vredgades jag och uttalade
tystnadens förbannelse öfver
floden, öfver liljorna, öfver stormen och
skogen, öfver himmelens skyar och
åskans dån och vattenliljornas suckar.
Jag förbannade dem alla och det blef
stilla lugnt. Månen stannade i
sin vandring öfver himlahvalfvet —
åskan dog bort — blixten slocknade
— molnen hängde orörliga — flodens
vågor sjönko tillbaka och svallade ej
mer — träden rörde sig ej —
vattenliljorna suckade ej — under dem
sorlade och brusade det ej längre, icke
ett ljud förnams i den vida, omätliga
ödemarken. Och jag betraktade
bok-stäfverna på klippväggen och de voro
förvandlade — där stod nu skrifvet
tystnad.

»Mina ögon föllo på mannens anlete
och jag såg hans drag bleka af
förfäran. Och han höjde sitt hufvud och
reste sig upp på klippan och lyssnade.
Men där förnams icke ett ljud i den
vida omätliga ödemarken och
inskriften på klippan var tystnad. Och
mannen ryste och vände bort sitt an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0633.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free