- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
632

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1904 - Inför döden. För Varia af S. W. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

632

VÄRJA

sande. Luften var ljum och balsamisk,
stod Liksom stilla äfven den, liksom
sof tillsamman med hela naturen,
gatorna, husen...

Han där på balkongen smålog för
sig själf: »hvad gör jag egentligen
för affär af mig själf, af att jag skall
dö i morgon — hvad har detta för
betydelse? Hvad för konsekvenser?
Obehag för värdshusvärden, en
välkommen tidningsnotis hemma och en
liten tid en lämplig anknytningspunkt
för samtal på middagar... och
kanske ... Han ryste till ett ögonblick,
gick åter in i rummet och stängde
balkongdörrarna.

Han tog fram revolvern, tittade på
den och såg, att den var i ordning.
Han ville icke skjuta sig i hufvudet,
han tyckte döden skulle bli ljufvare,
om den träffade honom uti hjärtat.
Han visste, att rätta platsen var strax
under vänstra bröstvårtan — han
öppnade skjortan och kände mycket noga
efter, hvar hjärtslagen kändes starkast.
Ja, där var det, där måste det vara!
Han tog sin pennknif och rispade af
skinnet på en liten punkt — så där
ja, nu behöfde han inte trefva, när
stunden kom. Af sina båda öfverroc-

kar snörde han ihop den ena
tillsamman med kläderna och den andra lade
han i plädremmen. Han skulle
breda ut den under sig, så att
sängkläderna ej i onödan blefvo för mycket
nedblodade...

Så förgick natten, utan sömn, utan
rast och ro — han hade endast sina
tankar, dessa grymma, obarmhärtiga
fiender, hvilka höllo honom sällskap.
Hans öde närmade sig sin fullbordan.
Klockan åtta hördes en knackning på
dörren — det var signalen till snar
af-färd. Klockan nio gick han ned för
att betala sin räkning och han frågade
då i likgiltig ton, om något telegram
kommit. Nej, intet hade anländt.
Hotelldrängen kom ned med kappsäcken,
och de gingo, ty bangården var strax
bredvid.

Just som de trädde ut ur porten,
kom telegrambäraren med ett
telegram, som hotellvärden skyndade att
lämna sin resande gäst.

Han tog emot det lilla blå
kuvertet, vägde det ett ögonblick uti
handen, stoppade det i fickan ... och
gjorde ett tecken åt bäraren, att de
skulle fortsätta till bangården.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:27:18 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free