Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1904 - Kolerafarsoten i Vadstena 1834. Af —ts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLERAFARSOTEN I VADSTENA 1834.
Ar —ts.
Under flera år hade denna hemska
gäst, om hvars orsaker såväl
vetenskapen och hrr läkare som den stora
allmänheten svarvade i den djupaste
okunnighet, grasserat öfver hela
Europa. Man hade spårat densamma
från dess hemland ända till Moskva,
där den hade härjat några år på det
fasligaste sätt; men ännu hade Gud
bevarat vårt älskade fädernesland från
detta hemska spöke.
Det fasansfulla året 1S34 ingick
emellertid med en blid vinter,
hvil-ken efterföljdes af en särdeles
behaglig och för växtligheten gynsam vår,
och skörden stod vid midsommartid
öfvermåttan vacker, då en torka
sedermera inträffade, som förbrände, ja
rent af till intetgjorde hvarje hopp om
skörd.
Kornen i rågaxen lära ej ha varit
större än de allra minsta
kumminkorn, och för gräs och allt annat
strå-foder liksom för vårsäd förestod den
grymmaste missväxt — nästan lika
stark som åtta år förut (1826).
Den lede gästen, som man med
rysning väntat, hade emellertid öfver
England inkommit till Göteborg.
Koleran var således för första gången
i det gamla Sverige och hade med
blixtens hastighet — vi kunna gärna
taga denna liknelse — spridt sig till
Jönköping, där den härjade så grymt,
att hvar sjunde person rycktes bort.
Första dödsfallet hade där inträffat
den 10 augusti.
Så fort underrättelsen härom hade
ingått till Vadstena, utsattes genast
vakter vid alla tullar, hvilken
bestrid-des af ståndspersoner och
borgerska-pet, för att hindra löst folk att komma
in, liksom man äfven hade
åstadkommit ett slags bevakning på
Vadstena-viken, i ändamål att inspektera fartyg,
kommande norrifrån från Askersund,
från Göteborg i väster och från
Jönköping i söder.
Den förskräckliga sjukdomen hade
likväl, oaktadt allt detta, insmugit sig
i staden genom en sjöman, som
olof-ligen och i tysthet gått i land.
Sedan flera strödda, misstänkta
dödsfall inträffat, var man den 27
augusti slutligen fullt öfvertygad om, att
C o 1 e r a morbus, såsom farsoten
kallades, var definitivt utbruten i
Vadstena.
Då ordinarie borgmästaren Bååth
var ombud i borgarståndet under
pågående ståndsriksdag, hade samhället
en; t. f. sådan uti den kraftige och
omtyckte Sandahl (död i Vadstena 1843
såsom ordinarie borgmästare).
En Andra lifgrenadierregementet
tillhörande officer, bosatt i Vadstena,
hvars anteckningar nedskrifvaren af
dessa rader hufvudsakligast haft till
källa för denna lilla berättelse, och
åt hvilken vi nu för en stund lämna
ordet, skrifver:
»Jag blef ombedd af t. f.
borgmästaren att resa med rapport om kolerans
utbrott till Linköping, och jag lämnade
Vadstena kl 3 e. m., anmälde
förhållandet till Landshöfdinge-embetet,
hvilket ögonblickligen af sände kurir
till Stockholm med jobsposten.
Jag hade anländt kl. 7 till Linköping
och hade redan kl. 8
förhållningsor-derna på fickan jämte löfte om att
skyndsamligen få läkare, ty i Vadstena
fanns bokstafligen ingen sådan.
Provinsialläkaren, doktor Djurberg, var
för tillfället stationerad i Skeninge,
och hospitalsläkaren, doktor E., hade,
rädd och bekymrad för sin och sin
familjs räddning undan sjukdomen,
inneslutit sig på sina rum.
Denne annars så utmärkte man hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
