Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1904 - Kolerafarsoten i Vadstena 1834. Af —ts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
644
VARIA
ännu många, många år därefter ej
kunnat hos allmänheten utplåna
intrycket, som detta hans uppförande
kvarlämnat.
E:s tjänst såsom hospitalsläkare
förrättades emellertid af en artist vid
namn Pettersson från Karlskrona, en
utmärkt duktig och orädd karl med ett
arfvode af 3rdlr 16 skilling banko om
dagen.
L ä r d i g, min älskade son —
fortsätter memoarförfattaren i sina
anteckningar för sin son — att, om
konungochfäder nes landar o
i fara,omdetgällerattfrälsa
människolif eller att
uppfylla din plikt, det må vara i
hvad stånd eller villkor ödet
än ställt dig, du måste slita
uturdinsjäl hvarje feg tanke
samtatti stället handla med
beslutsam eftertanke, visa
mannamod ochattt ro a 11 G u d
beskyddar dig och din
handling — och den skall säkert
komma att lyckas.
Innan jag reste från Linköping,
hemsöktes jag verkligen af ett slags
rädsla, eller hvad jag skall kalla
denna känsla, som hviskade till mig:
Fly Vadstena och denna
hund-död, kasta dig ej
onödigtvis i dödens armar, du
har ju ingen familj! Du har
däremot penningar, tag ut
respass,restilldinegend om
iSmåland eller hvart som
helst, blott ej tillbaka i
gapet på döden.
Jag lyssnade en stund till denna
röst och erhöll respass af
landssekreteraren Nordström. Innan jag kom
till närmaste gästgifvaregård
(Bankeberg, som låg på vägen till Vadstena),
hviskade till mig min bättre känsla:
Du har aldrig varit ikrig
och där kunnat visa
mannamod. Nu, när detta för första
gången sättes på prof, flyr
du. Du har med detta sam-
hälle delat den glada dagen ;
nu får du ej öfvergifva det i
nödens stund. Kom nämligen
ihåg att, hvar du än vistas,
står ditt lif i Herrans hand!
Mitt beslut blef: jag återvänder, ty
jag kan väl alltid på något sätt blifva
samhället till nytta.
Med bön till Gud att bevara mitt
lif, om så var hans heliga vilja, reste
jag därför tillbaka.
Vid återkomsten till Vadstena slog
tornuret 12.
Uti villervallan hade vaktposterna,
de där skulle utestängakoleran,
ännu ej blifvit indragna, och jag
frågade posten vid Skeningetullen
(målaren Lundqvist), huru det stod till
med de 5 personer, hvilka nio timmar
förut vid min afresa till Linköping
voro nyss insjuknade.
— De äro alla döda! lät det
hemska svaret. Bed, att jag
snart blir aflöst, ty jag är
sjelf mycket sjuk !
Mina egna tankar, när jag kom hem
och lade mig, voro högst
besynnerliga, säger slutligen
memoarförfattaren rörande sin hemkomst från
Linköping.
Strax efter den 27 augusti gjorde
sjukdomien, eifct 3 à 4 dagars uppehåll,
om vi så få uttrycka oss — men efter
den 1 september bröt den ut med ett
sådant raseri, att utom Digerdöden,
hvarom de senare århundradena ha
en ringa och obetydlig kännedom,
en sådan mördande farsot hittills varit
exempellös uti historien.
På Vadstena predikstol lär
emellertid söndagen den 7 september
tacksägelse ha gjorts för öfver 100
personer, och man kunde då helt lätt
räkna ut, när, om i lyckligaste fall ens
tur skulle komma sist, den skulle
inträffa, enär samhället då endast
räknade 1,700 invånare.
Sjukdomsfall och död var så godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
