Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1904 - Litteraturkrönika, af Jacobine Ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
667
möta de frestelser, som existera äfven
för henne som könsvarelse, finnas icke.
Här kommer författarinnan endast
med allmänna talesätt och med
mycket ordande om de vådor flickans
uppförande kan ha för ynglingen. Att
det kan finnas vådor äfven för den
unga flickan af god familj, att äfven
hon kan känna drifter, som böra
tyglas och ledas i god riktning, vidröres
icke. Man får af skriften den
uppfattningen, att författarinnan talar till
personer, som dessa saker endast röra
inidrekt, icke direkt, att de
familjeflickor, till hvilka hon vänder sig, icke
själfva äga kön.
Detta gör boken visserligen mycket
välmenande, men föga praktiskt
nyttig. De unga flickorna torde icke af
den närmelsevis få samma gagn som
ynglingarne af kandidat Marcus skrift.
Jämte dessa allmänt hållna,
populära skrifter för de unga ha vi äfven
ett arbete rörande en detalj af
sedlig-hetsfrågan, det så hetsigt debatterade
spörsmålet om reglementeringens
berättigande eller icke-berättigande:
processor Edvard Welanders
arbete Blad ur
prostitutionsfrågans historia i Sverige.
Som man kan vänta ger professor
Welander, som väl på det fält hvarom
här är fråga måste betraktas som den
främste nu lefvande auktoriteten i vårt
land, oförbehållsamt det svaret, att
från synpunkten af samhällets
trygghet måste reglementeringen
bibehållas, vare sig nu detta må ske under
nuvarande form med
polismyndigheterna som kontrollanter eller under
förändrad med
sundhetsmyndighe-terna.
Författaren, som stöder sitt
resonnement på såväl rik personlig erfarenhet
som besiktningsläkare som på den
vetenskaplige fackmannens omfattande
teoretiska och praktiska studier i
ämnet, och själf uppställer en mycket be-
lysande statistik i saken, intar den
ståndpunkten, att de veneriska
åkommorna utgöra en så stor våda för
samhället, att det är nödvändigt att
begränsa dem och hindra deras allmänna
spridning. De spridas hufvudsakligen
genom de kvinnor, hvilka drifva otukt
som yrke och under detta yrke
dagligen komma i tillfälle att, om de
själfva äro sjuka, meddela sin sjukdom
åt andra. Därför måste ur
samhällets säkerhets synpunkt dessa kvinnor
underkastas kontroll. Från den
synpunkten att kontrollen sker af dylika
praktiska skäl, icke som någon sedlig
straffåtgärd, försvarar han den
ensidiga kontrollen öfver kvinnorna, så
länge det är till dem otuktens
yrkesmässiga bedrifvande är inskränkt.
Jag vill ställa mig på samma
ståndpunkt och bortse från frågans
bedömande ur andra synpunkter än de
samhällstryggande. Men månne icke
äfven från dem man skulle kunna
draga ut konsekvenserna ur
resonne-mentet på annat sätt än den ärade
författaren gör och just från hans egen
synpunkt fordra en kontroll, som
omfattade äfven männen?
Af den statistik han meddelar tyckes
ganska klart framgå, att de
prostituerade utsättas för att bli bekajade med
sina sjukdomar hufvudsakligen under
den tid de yrkesmässigt utöfva
otukten. Det säkraste medlet att hindra
dem att meddela smitta vore väl att
söka betrygga dem från att själfva
erhålla sådan så långt detta låter sig
göra. Hvarför icke äfven gent emot
dem som »yrkesidkare» då tillämpa
den moderna medicinens profylaktiska
metod ?
Jag kan icke tala med fackmannens
auktorietet eller vetande på detta
område, men från det rent logiska
reso-nerandets ståndpunkt förefaller det
mig, som skulle man, genom att leda
professor Welanders resonnement till
mer vidtgående konsekvenser än han
själf gör, kunna vinna större trygghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
