Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1904 - Litteraturkrönika, af Jacobine Ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
VARIA
närlig sentimentalitet är »Drömmen»,
skildringen af den halfgamle
kontoristen med drömmarens konturlösa
önskan och faktiska oförmåga att
verkligen lefva lifvet.
Har denna höstlitteraturens hittills
mest konstnärligt fullödiga
skizzsam-ling knappast någon programmässigt
formulerad lifsåskàdning, än mindre
någon bestämd tendens som bakgrund
eller stomme för skildringarne, finner
man i stället ett dylikt program med
vanlig käckhet uppställdt i höstens
första diktsamling:
Ossian-Nils-sons Svart och hvitt.
Man har i Ossian-Nilssons
föregående diktsamlingar nog sett ett
ut-prägladt skaldelynne: Han har varit
klangens, rytmens, de starka ordens
och de gälla färgernas diktare, ett
dik-’Lens kraftgeni i modern gestaltning.
Men hans verkliga personlighet har
förefallit sväfvande. Man har haft
svårt att förena hans abstrakt extrema
revolttendenser med hans
hurrajub-lande bif allshyllning inför icke blott
härskarpersonligheter af en Bismarcks
och en Napoleons i sitt slag stora
mått, utan äfven inför sådana den
krassa egennyttans innerst små
kon-dottierer som en Jameson och Cecil
Rhodes. Det har förefallit som det
egentligen varit panachen
Ossian–Nilsson beundrat, den må sedan ha
burit vare sig den blodige
revolutionsmannens eller den blodbesudlade
exploatörens röda färg.
ISvartochhvittfår man hans
personlighet mer distinkt. Man får
-den klar på ett sätt, som åtminstone
kan kasta ljus äfven öfver hvad som
förut förefallit motsägande i hans
åskådning. Det är handlingskraften,
framträdande som blodfull energi,
man där tycker sig finna Ossian-
Nilsson hylla och hylla i alla dess former,
därför att kraft, under hvilken gestalt
den framträder, dock representerar lif
och därmed utveckling, under det att
svagheten, den må vara aldrig så
välmenande och ädel till sin syftning,
representerar stillastående och däraf
följande död.
Jag skulle vilja kalla herr
Ossian-Nilsson, sådan han visar sig i Svart
och hvitt, hvarken
revolutionsmännens eller exploatörernas, hvarken
underklassdespoternas eller
öfverklass-despoternas, men energiens diktare.
Detta lynne är det också, som
alldeles oförtydbart ger karaktären åt
hans i högsta grad energiska,
uttrycksfulla och lifaktiga rytmer. När
man läser hans senaste diktsamling,
finner man hur naturligt det är, att en
man med detta både personliga och
konstnärliga lynne måste hysa den
beundran han hyser för Sousa, de
bullersamt, men ej blott ytligt stormande
amerikanska marschernas kompositör.
Det finns, som i Sousas marscher,
icke så litet janitscharmusik i herr
Nilssons dikter. Men det är bakom
detta buller en kläm, som är mera
äkta, springer ur mer djupt liggande
flöden, och därför har kraft att rycka
med sig äfven andra än dem,
hvil-kas nerver hufvudsakligen taga intryck
af skrällen. Denna kraft i tonen och
lynnet, parad med sinne för det
påtagligt effektfulla, finner man också
i det drama, som afslutar boken:
Jörgen Kock. Hvad man saknar är
den medvetna afsiktlighet i den
dramatiska byggnaden och den
lättfattliga konsekvens i
karaktärsutvecklingen, som skilja den verklige
dramatikern från den dramatiskt lagde
lyrikern.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
