- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
679

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - Henrik Ibsen. Af Jessie Bröchner. Öfvers. från förf:s manuskript. Med 10 illustrationer efter originalfotografier för Varia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HENRIK IBSEN

679

föreställningar, enkom anordnade till
hans ära.

I Kristiania blef Ibsen, som året
efter sin ankomst dit firade sitt
bröllop i Bergen, anställd som direktör
vid »Det norske The äter». Här
väntade honom en tid full af
missräkningar och bekymmer, och han kunde ej
undgå att känna bitterhet öfver den
ringa förståelse han mötte. »Det föll
dem ej ens in att bjuda mig på en
cigarr», sade han flera år efteråt till
en vän i Rom. Det var svårt för
honom att få debet och kredit att gå ihop.
I en ansökan om understöd, som han
den 10 mars 1863 inlämnade till
regeringen, säger han rent ut, att »det
i detta land är omöjligt att lefva
uteslutande eller hufvudsakligen af
litterärt arbete». Hans högsta
honorerade arbete, »Hærmændene», som
tog honom ungefär ett år, inbringade
icke mer än 227 daler specie, och
han var skyldig 500 daler specie i
Bergen. Han gjorde cession, och då
han icke såg någon utsikt att kunna
förbättra sina lifsviUkor i Norge, var
han betänkt på att flytta öfver till
Danmark. »Att nödgas lämna
fäderneslandet och det arbete, som jag
hittills betraktat och alltjämt betraktar
som min verkliga lifsuppgift, är dock
outsägligt bittert», säger han. Och
för att undgå detta tillgriper han en
sista utväg, han anhåller ödmjukt, att
förslag om ett understöd för honom
af 400 daler måtte föreläggas
Stortinget. Men denna ansökan
medförde intet resultat, lika litet som en
föregående af år 1858; och det var
först år 1866 som Ibsen erhöll det
årliga understöd, han då begärde. Den
gången — det var kort efter »Brands»
utgifvande — skref han från Rom
direkt till Karl XV, ett dokument,
som är af synnerligen stort intresse ...
»De första frukterna af mina resor»,
skrifver Ibsen, »hafva nu framlagts för
publiken i en dramatisk dikt, kallad
»Brand», som nyligen utkommit i Kö-

penhamn och som redan några få
veckor efter sitt utgifvande väckt
uppmärksamhet äfven utom
fäderneslandets gränser. Men jag kan icke lefva
af de många tacksägelser jag
mottagit, och förläggarens honorar, som
dock efter omständigheterna är
ganska frikostigt, är otillräckligt för att
möjliggöra fortsatta resor och
betrygga ens den allra närmaste framtiden.
Det är på inrådan per telegram från
vänner i Kristiania, som jag tager
detta ovanliga steg och vädjar direkt
till Eders Majestät... Det är icke
för en bekymmerfri existens jag här
strider, utan för det lifsarbete, som
jag alltjämt tror och vet, att Gud
ålagt mig — ett lifsarbete, som för
mig synes vara det viktigaste, det
nödvändigaste för Norge: att väcka upp
folket och hos det frammana stora

tankar–––––-min konung är därför

mitt enda och mitt sista hopp. I
Eders Majestäts kungliga hand hvilar
det, huruvida jag måste tystna och
böja mig i den bittraste
själfuppgif-velse, hvartill någonsin en
människosjäl har tvungits — att nödgas
upp-gifva mitt lifsarbete, att nödgas vika,
då jag vet, att andens vapen gifvits
mig till strid — och det är tiofaldt
bittrare, därför att jag hittills
åldrig-vikit ...»

Denna manliga, öppenhjärtiga
vädjan understöddes på skilda sätt af
vänner i hemlandet, som inlämnade
en petition till Stortinget, hvari de
yttrade, »att Henrik Ibsens lifsviUkor
alltid varit en sann diktares, att hans
lif hittills varit en ständig kamp för
tillvaron, och att han icke hade att
motse en mera inbringande framtid,
än hvad hans förflutna hade varit.
Under de två sista åren hade han
bott i Rom med sin familj och där
uppehållit sig på ett statsstipendium
på 400 daler specie samt i hemlandet
boende landsmäns hjälpsamhet. Hans
ekonomiska förhållanden beskrifvas,
enligt ingångna meddelanden, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0684.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free