- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
683

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - Henrik Ibsen. Af Jessie Bröchner. Öfvers. från förf:s manuskript. Med 10 illustrationer efter originalfotografier för Varia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HENRIK IBSEN

683

mottagit sin första orden i Stockholm
af konungens egen hand, och den 9
oktober, då »Mætis» lade ut från
Marseilles hamn, var han en af de åttiosex
berömde män, som medföljde för att
som officiella gäster öfvervara
öppnandet af Suez-kanalen. Denna
högtidlighet gjorde för öfrigt ett mäktigt
intryck på Ibsen. För några af sina
vänner har han, efter hvad jag hört,
berättat mycket utförligt om denna
färd på sitt eget lugna, men
spirituella och intagande sätt. Han inbjöds
under resan till den kejserliga jakten,
och kejsarinnan Eugenie serverade
honom själf hans te. Af denna tripp
till Egypten och uppför Nilen, »denna
6 till 7 veckors dröm», ger Ibsen en
målande beskrifning i sitt roliga
»bal-longbref» till en svensk dam (Dresden
1870 i dec), som helt enkelt
innehåller Ibsens världsuppfattning och
trosbekännelse, skämtsamt framställd,
men allvarligt nog menad. Bortom
Bismarcks æra ser han människorna
under ett preludium af hymner och
koraler styra genom en ny
morgon-rodnad till »Det förlofvade landet» —
»ty världen hungrar efter skönhet». —
Under tiden tager Ibsen emellertid sin
tillflykt till »sitt rum», ty han afskyr
hopen, han vill ej sudlas af gatans
smuts, och inväntar där tidens
fullbordan, behandskad och festklädd, en
humoristisk, beundransvärdt träffande
ögonblicksbild af honom själf.

Och dock berördes Ibsen i högsta
grad af de dåvarande politiska
händelserna, och hans inre revolterade
mot den brutala preussiska
militaris-men. I bref till en vän skref han:
"Människosläktets revolt, det är
allmännaopinionen.» — Ibsens bref, som
inom kort komma att utgifvas i urval,
äga en mäktig rikedom på glänsande
och originella tankar och uttalanden.
I ett annat bref från ungefär samma
tid säger han: »Vänner äro en dyrbar
lyx, och vill man nedlägga sitt kapital
i en kalJelse eller mission i detta lif-

vet, kan man ej ha råd att hålla sig
med vänner. Och den dyrbara sidan
af vänskapen består icke i hvad man
gör för vännerna, utan i det man af
hänsyn för dem icke gör. Många
själens frön komma härigenom aldrig att
gro. Jag har själf fått erfara det; det
är därför jag har bakom mig så många
år, under hvilka jag icke lyckades att
finna mig själf.» —

Följande år, 1871, började Ibsen
skrifva »Keiser og galilæer», som
publicerades hösten 1873. Ett par af
Ibsens andra arbeten hafva stundom
nämnts som de, hvarpå Ibsen själf
satte största värdet, men under ett
samtal för några få år sedan fastslog
Ibsen tydligt, att han betraktade
»Keiser og galilæer» som sitt
förnämsta verk. Det är också det enda,
hvarpå han anspelat i sina två mest kända
offentliga tal, det som hölls den 10
sept. 1874 för Kristiania studenter och
det i Stockholm på Grand Hotel den
24 sept. 1887. Första delen af
Julia-nus har uppförts med stor framgång
både i Norge och Sverige, och för
några år sedan erbjöd sig Ibsen själf att
göra några ändringar i den senare
delen för att få äfven denna framställd
på scenen, men olyckligtvis blef häraf
intet. Annars brukar, som redan
nämnts, Ibsen icke mycket bekymra
sig om sina dramer på scenen, och
man blef därför icke litet öfverraskad,
då han för några år sedan ändrade
slutscenen i »Et Dukkehjem» för en
tysk teater. Detta gjordes
emellertid uteslutande för att fru
Niemann-Rabe skulle kunna utföra Noras roll.
Hon fann det nämligen, såsom
moder till barn som hon älskade,
omöjligt att spela i enlighet med
originalversionen.

En utmärkelse visades Ibsen som
konstkännare, då han utnämndes till
Norges och Danmarks officiella
representant i juryn för måleri och
skulptur vid utställningen i Wien 1873.
Detta måste hafva varit smickrande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:28:08 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free