Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - Henrik Ibsen. Af Jessie Bröchner. Öfvers. från förf:s manuskript. Med 10 illustrationer efter originalfotografier för Varia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
690
VARIA
under »Et Dukkehjems» första tid;
man tog äfven här sin tillflykt till
anslag, som förbjödo all diskussion
om »Et Dukkehjem.» Två år senare
utgafs »Gengangere», som Ibsen skref
vid Neapelgolfvens strand.
Under följande år bytte Ibsen flere
gånger om vistelseort; stundom var
han i Rom, stundom i Munchen, om
somrarna ofta i Tyrolen, dit många
berömda skandinaver tyckas haft för
sed att begifva sig. Där träffade han
både Björnson, som han ej råkat på
tjugo år, och Jonas Lie.
Efter ett andra besök i Norge år
1885, återvände Ibsen på hösten ånyo
till Munchen, där han nu var en
synnerligen känd typ, och tillbringade där
några lyckliga år. Ofta sökte han
skandinaviska eller tyska yrkesbröders
sällskap och brukade sammanträffa
med dem på ett par »Kunstlerkneipen»,
utan att dock härför försumma sitt
dagliga besök på Café Maximilien,
där han alltid satt vid ett särskildt bord
och drack sitt öl eller sin toddy —
alldeles på samma sätt som senare i
Kristiania, med den skillnad att han
där alltid satt i ett litet rum för sig
själf. Härvid var han oftast
synbarligen upptagen af läsning, men i själfva
verket observerade han ej sällan det
öfriga sällskapet eller satt försänkt i
djupa tankar. Han tog sin
regelbundna promenad, alltid inoim staden,
och stannade då ofta och betraktade
butiksfönstren eller snarare
människorna framför dem.
Hans gång och hans tal hade samma
lugna, nästan behärskadt försiktiga
prägel — som ett andante af Mozart,
sade en af Ibsens tyska bekanta, —
en egendomlig liknelse, men tyskar
kunna ju se Mozart och Beethoven
nästan i allting. En af Ibsens gamla
vänner hade troligtvis rätt, då han
yttrade till mig, att Ibsen säkerligen
aldrig sagt ett enda ord som han
önskade osagdt. Han är ofta fåordig,
ibland t. o. m. tryckande tyst, men han
kan dock stundom vara en mycket
angenäm sällskapsmänniska och
fängsla såväl manliga som kvinnliga
åhörare, ja t. o. m. barn, som t. ex.
Jonas Lie berättar. — Ibsens gåfvo då
och då under sin vistelse i Rom
soaréer och deltogo icke sällan i
säll-skapslifvet. Ibsen var punktligheten i
egen person och blef ytterst
förnärmad, om han fick vänta. Han höll
städse strängt på sin värdighet.
Svensk-norska ambassadören i Rom,
gaf en gång middag för två af de
svenska prinsarna, och inbjöd äfven Ibsen,
men först till teet. Ibsen svar gick
rakt på sak: ett kort underrättade
Hans Exellens om att Ibsen aldrig
drack te — så säger åtminstone den
norske skriftställaren John Poulsen,
en vän i den Ibsenska familjen. Jag
har redan sagt, att Ibsen är behärskad
i en ovanligt hög grad och att han med
ängslig omsorg undviker att blotta
sig. Det hände sig vid ett festligt
samkväm för endast fyra eller fem år
sedan, att någon tillskref Ibsen
personligen åsikter, som uttalats i hans
dramer, särskildt maximen »den som
står ensam står starkast». »Det har
jag aldrig sagt», invände Ibsen. —
»Nej, men dr. Stockmann» — »Tro för
all del inte, att jag vill vara ansvarig
för allt ’töj’, allt ’rot’ han säger,»
genmälde Ibsen ifrigt. En af de
närvarande herrarna anmärkte, att
Ibsen dock åtminstone i några af sina
arbeten tvifvelsutan gifvit uttryck åt
personliga känslor och tänkesätt.
»Hvar?» frågade Ibsen. — »I några af
de mindre dikterna» — »Jaså»,
svarade Ibsen, »ja, de där smådjäflarne
borde aldrig gifvits ut.» Världen
delar helt säkert icke denna mening,
men den är ytterst karaktäristisk för
Ibsen. — Apropå djäflar, så älskar
Ibsen det slags djäfvulstyg, som
norrmännen kalla »trold». Då Ibsen
uppdrog åt Grieg att skrifva musiken till
»Peer Gynt», ålade han honom
allvarligt att sätta mycket »trold» i den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
