Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - En chiantifantasi. Af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
706
VARI A
Den stora, oregelbundna källaren
under palatset har fasta grå murar
och tunga, låga hvalf, som bäras upp
af en bastant pelare midt i rummet.
Hvalfven äro fullsatta med moderna
affischer, där man ser varietedivor,
cyklar och automobiler, hvitklädda
damer på botellterasser med
Medelhaf-vet som blå fond, Francesca da
Rimi-nis död och Lilla helgonet i röda
dragonbyxor — färgerna mörknade och
mättade af rök och gas. Mörkt är det
alltid härinne, när inte gasen är tänd.
En liten glugg i muren släpper in en
aning om friluft liksom i Beatrice
Genas fängelsehåla i San Angelo, men
där är elektriskt ljus, ty i Rom
följer man med sin tid. Men högst uppe
ofvanför trappan ser man en fläck af
grändens blå skymning — där uppe i
porten spökar en puckelryggig häxa,
som diskar i dag liksom i går och som
kommer att diska till sin död. Under
trappan stå vinfat, och hela trafvar af
tomma halmomgjordade jätteflaskor
äro uppstaplade mot väggen.
Kökshörnet invid trappan är
lokalens prydliga vrå, där är väggen täckt
af porslinsplattor, där blänka
kastruller och där hänga slefvar i rad,
ordnade från stora pappan till minsta Ullan.
Nya gäster komma ner för trappan,
taga i förbigående en titt i köket,
lyfta på grytlocken och säga ett
skämtsamt ord till den blomstrande och
stadiga signoran, som ser ut att själf
vara halfstekt, där hon regerar
framför spiseln med slefvar och grytor.
Det är uppiggande att se detta med
en nykomlings ögon. Det är
färgmät-tadt och fullt af stämning. Det är
rörigt och måleriskt som en osteria i
kampanjan.
Midt emot trappan är en liten dörr,
som ser ut att leda till en fängelsehåla,
och på den är måladt med röd färg
Sala dei bigliardi. Det är en
gåta, hur en biljard skulle kunna
praktiseras dit in. Däremot praktiseras
vinflaskor i mängd ut därifrån, och
det är lille Piero, som sköter dem.
Han dyker upp ur den kolmörka
fängelsehålan med den imponerande
fia-soon tryckt till sitt bröst. Med en sudd
metar han i förbigående upp oljan,
som tjänar till kork, och slänger sà
upp flaskan på bordet framför den nye
signoren. Var så god!
Denne ser på gossen mera än på
vinet. Pierino — äfven Bambino kallad
— är sju—åtta år högst, är klädd i
brun jacka, knäbyxor, bruna kängor,
nakna ben. En näpen, vacker pojke,
blek som vax, pigga bruna ögon.
Men Cesare väntar på order, och
från Pierino går främlingens blick
öfver till stora bror — en blick som vore
mannen detektiv på spaning eller en
tecknare, som vill pränta en typ in i
sitt minne.
»Pronta, la minestra!» höres den
ståtliga kokerskans röst, och genast
ropar en dånande bas »Bambino»,
hvarpå den lille Piero svarar med ett
pipigt »A!» och skyndar att servera.
Den nykomne söker med sin blick
basröstens ägare, ställets padrone,
som befinnes sitta midt ibland sina
gäster och hjälpa dem att sköta
korten. Han är en prydlig herre med
svart kortsnaggadt hår, brända
mustascher, pincenez, näsan något
röd-lagd, han bär blå väst och är i
skjortärmarna. Han är inne i spelet och
han håller målron vid makt, men han
glömmer ej sina plikter. När någon
af gästerna knackar i tallriken, så
höres ögonblickligen hans
härskarstämma ropa Cesare eller Piero eller
Pierino eller Bambino, så det ger eko
i hvalfvet.
Han har ögonen med sig. Han har
uppfångat den nye gästens blick,
stiger upp, kommer med mycken
värdighet fram till hans excellens och frågar
hvarmed han kan stå till tjänst.
Han verkar landsortsaktör, utklädd
och maskerad. Och den gamle
främlingen är en klok, erfaren världsman
och resonnör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
