- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
707

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - En chiantifantasi. Af Georg Nordensvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN CHIANTIFANTASI

707

Jag ser dem båda i profil. Jag blir
förvånad öfver likheten mellan dem
— i pannans modellering, i detta drag
öfver ögonen. Bruna, pigga ögon ha
de båda och med ens går ett ljus upp
för mig. Det är far och son, det är
uppenbart, att det är far och son,
ingen kan tveka därom. Det ligger
en hel historia bakom detta möte,
»eine alte Geschichte — immer neu».

Ett uppslag som måste fuktas —
chiantin står öfver all kritik.

Alltså, den gamle har kommit hit
inkognito för att se sin son, sin familj,
han har ingen annan familj, han är en
gammal ungkarl, han har ingen att
älska och att vara älskad af, allt
dithö-rande är en gammal historia från
ungdomen, från hans ungdomslif här nere
i Italien.

Chianti har en märklig förmåga att
klara tankarna och likaledes att ge
dem vingar. Utan denna stora, runda
flaska med dess långa smala hals och
dess trinda, rymliga mage skulle jag
kanske inte sett likheten, inte upptäckt
släktskapen. Skål för chiantin!

Denna sista skål ger mig åter ett
nytt uppslag. Jag kommer att tänka
på några gamla bref, som jag
händelsevis läst hemma i Stockholm nyligen.
Det hör inte hit, hur jag kom att få se
dem. Hvem brefskrifvaren var har
jag inte fått veta, men det är alls inte
otroligt att han nu sitter framför mig.
Brefven kunna åtminstone vara
skrifna af honom, och det som är
möjligt är också troligt. Hvarför skulle
denne gamle ståtliga excellens inte
vara svensk? Han kan inte vara
annat än svensk, jag ser honom
promenerande på Strandvägen på väg till
stora sällskapet. Han nickar åt
general Sven och småler mot Fredriksson.
Han är grefve eller kammarherre eller
hofintendent eller något i den vägen.
Men i sin ungdom var han målare
och lefde inkorrekt. När han skref
dessa bref, hade han schappat från
Italien och var i Paris. Han skrifver till

en kvarblifven kamrat, men alltihop
handlar om Giovanna, den stackars
Giovanna. Han skickar växlar och
vännen skall gå upp och hälsa så
mycket och lämna pengar, men akta sig
för att låta hennes släktingar veta hans
adress. Det är en sorglig sanning,
att vi ej kunna undgå att kurtisera
vackra flickor och att dessa små
vidunder ej ha något däremot. Det
be-höfs föga meriter för att komma ihop
med kvinnfolk, men att trassla sig
ur en feminin rosenbuske är svårare
än att rymma ur en fästning. Hvad
mig beträffar, så har jag ej haft
annat val än att visa sig monstruöst
hjärtlös...

Så skref han i sin ungdom — jag
kommer godt ihåg uttrycken. Pengar
skickar han, fast det har sina
svårigheter att få dem i handom. En gång
har han kopierat en Frans Hals, en
annan gång har han sålt ett dussin
teckningar till en konstjude vid
Chaussée d’Antin.

Men bäst mins jag det bref, han
skref, när han fått den glada
underrättelsen att Giovanna fått en friare.
Mannen ifråga är någonting vid
polisen. Han måtte väl i herrans namn
vara en pålitlig karl — »jag vågar
knappt tro på min lycka», skref den
lättsinnige unge grefven. Härmed 200
francs till en början till hjälp med
ut-styret. Men innan du lämnar dem
så gör dig förvissad om att det
verkligen blir bröllop af, och gör allt hvad
du möjligen kan för att påskynda
denna glada tilldragelse. Du förstår
att allt detta intresserar och gläder mig
nästan lika mycket som henne.
Underhållet för pojken, hon medför i
boet, skall fortfarande sändas. Och
slutklämmen: Jag hoppas att
polismannen behandlar henne väl, ty hon
är en ganska älskvärd och ömsint
flicka, och jag håller mycket af henne.

Detta och annat mera skref denne
lefnadskonstnär. Sådana voro
karlarna i den gamla, goda tiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free