- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
722

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - Hjärtat. (The tell-tale heart.) Af Edgar Allan Poe. Öfvers. för Varia af S. L—r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I

HJÄRTAT.

(The tell-tale heart.)
Af EDOAR ALLAN POE.

a

Öfvkrs. för Varia af S. L—r.

C annt! Nervös, fruktansvärdt nervös
^ hade jag varit och är jag, men
hvarför vill ni påstå, att jag är galen?
Mitt sjukliga tillstånd hade skärpt
mina sinnesförmögenheter — icke
förlamat, icke förslöat dem! I synnerhet
var min förmåga att höra
underbar. Jag hörde allting i himmel och
på jord... Jag hörde mångt och
mycket — i helvetet... Hur kan jag då
vara galen ?... Lyssna och märk väl
hur redigt och lugnt jag kan berätta
er hela historien!

Det är omöjligt att säga, huru
tanken därpå först fick insteg i min
hjärna. Men en gång där, förföljde den
mig dag och natt... Något motiv
hade jag icke. Hat kände jag icke.
Jag höll af den gamle mannen. Han
hade aldrig gjort mig något ondt. Han
hade aldrig förolämpat mig. Hans
guld hyste jag ingen begärelse efter.

Men, jag tror att det var hans öga!...
Ja, så var det! Hans ena öga liknade
en gams — ett blekblått öga med en
hinna öfver... Och när helst det
riktades på mig, blef mitt blod till is,
och så fattade jag efter hand ...
mycket småningom ... mitt beslut att taga
den gamle mannens lif — och bli kvitt
hans öga för alltid.

Nu står saken så: ni tror att jag är
galen ... Galningar hafva inte
begrepp om någonting. Men ni skulle
bara ha sett mig! Ni skulle ha sett,
hur klokt jag gick till väga — med
hvilken omtanke, hvilket förutseende,
hvilken förställningskonst, jag skred
till verket! Aldrig hade jag varit
vänligare mot den gamle mannen än
under hela veckan före den, då jag
dödade honom ... Men hvarje natt vid
midnattstiden lade jag min hand på
låsvredet till hans dörr och öppnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:27:18 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0727.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free