Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - Pierre Louys. En fas af Frankrikes moderna litteratur. Af Sven Söderman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
730
VARI A
sienne», ett par sedenoveller à la
Maupassant, och en obeskrifligt rolig
historia om den verkliga Ester
Qob-seck, en hedervärd holländsk flicka,
som med fasa funnit sitt namn så
komprometterande användt i Balzacs
romaner, att hon uppsökte den store
författaren för att få upprättelse, men
af honom bibringades öfvertygelsen
att hon icke alls existerade, om hennes
lefnadshistoria vågade afvika från den
han under hennes namn beskrifvit.
Typiska för Louys äro »Escale en
rade de Nemours», ett litet mästerverk
på några sidor, som ger ett exempel
på att den erotiska förnimmelsen kan
vara starkare än kroppens smärta och
dödens ångest, samt den förfärliga
>L’Homme de Pourpre», hvari han
med ett monumentalt exempel
demonstrerar sin estetik och hvars innehåll
af den anledningen förtjänar antydas.
Det är en anekdot om den berömde
joniske målaren Parrhasios från
Ephe-sos, den förste målare, som lyckades
framkalla ett verkligt illuderande
psykologiskt uttryck. Ett af hans
ryktbaraste verk var den fjättrade
Pro-metheus på Akropolis, och berättelsen
handlar om konstverkets tillkomst.
Parrhasios hade efter långt sökande
fått tag i en lämplig modell, en
olynt-hisk krigsfånge, som han köpt på en
marknad. Han förde honom till sitt
palats, i hvars stora sal han låtit placera
ett kolossalt klippblock, vid hvilket
mannen naken fastsmiddes. Slafven
skulle representera Prometheus,
ögonblicket efter det örnen slitit ut hans
lefver. Ansiktet borde därför uttrycka
en gränslös fysisk smärta och
kroppens muskulatur konvulsiviskt
sammandragas. För att framkalla en
naturlig mimik och plastik hos modellen
lät Parrhasios med en glödande tång
bränna honom på den plats, där örnen
tänktes ha huggit. Mannen dog under
proceduren, och ur denna marternas
och dödens tragedi framgick
konstverket. I Athén var dödsstraff stadgadt
för den, som tog lifvet af en
olynt-hisk krigsfånge, och när Parrhasios’
dåd blef bekant, stormade massan
under hvisslingar mot hans palats för
att gripa honom. Målaren ville
frivilligt öfverlämna sig, men anhöll
att först få utställa sin tafla. Den
placerades i portöppningen, och
Parrhasios dolde sig bakom den, liksom
för att symboliskt antyda, att
konstnären försvinner bakom konstverket.
Och då athenarne fingo se denna
gripande bild af smärta och tragisk
storhet, tystnade de »som om de
befunnit sig i ett tämpel», och mördaren
gick fri från straff. En större
seger öfver mänskligheten har väl
aldrig konsten nått, och aldrig har den
grymmare sökt visa, art den är sitt
eget ändamål!
Pierre Louys är den märkligaste
representanten för den mot
kristendomen, dess etik och konst riktade
litterära skola, som blifvit kallad den
»hedniska naturismen». Dess
hufvud-satser kunna formuleras sålunda:
lifvets högsta fulländning kan endast
nås, om den erotiska känslan blir
ena-härskande, konsten står öfver allt
mänskligt, och artisten äger rätt att, då
hans inspiration så fordrar, obunden
af samhällslagar, begagna sig af alla
medel (till och med af mänsklig
v i v i s e k t i o n !) för att återgifva en
konstnärlig tanke. Åsikterna äro icke
nya, de ha gång på gång och under
skilda former framträdt i litteraturens
historia, men ingen har proklamerat
dem krassare och med hänsynslösare
följdriktighet än Louys, och bland de
unga fanatiker, som för närvarande
omfatta dem, är det ingen, som
tillnärmelsevis kan mäta sig med honom i
att finna de karaktäristiska och
originella uttrycken. Det är en ofta
af-skräckande, men alltid egendomlig och
glänsande företeelse, som i sina
konstnärligaste ögonblick förmår aflocka
icke blott lidelsen, utan äfven det
gräsliga dess sublimitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
