Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - Personer och händelser. Af O. H. Dumrath - Det nya riksdagshuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSONER OCH HÄNDELSER
741
emellertid ett rätt bedröfligt intryck.
Nedtryckt af slottets imposanta massa
med dess strängt genomförda
arkitektoniska enhet, verkar det skäligen platt
och hvardagligt; trots de onekligen
ståtliga hvalfbågar, som förena det med
riksbanken, gör byggnadskomplexen in-.
tet enhetligt intryck; delarna äro
disparata och svära mot hvarandra;
riksbanken blir aldrig annat än ett
besynnerligt påhäng till den större byggnaden,
och slutligen återverkar hela
byggnaden ofördelaktigt på slottet, hvars
totalanblick den från Mälarsidan stympar,
Från Saltsjön tager sig byggnaden ut
som en stor skärm, hvilken upprests
för att afstänga en korridor eller skymma
undan en utsikt, och från Mälaresidan?
ja från Mälaresidan?! —
Det är en gammal sanning, att om
arkitekter få fria händer, finnas inga
värre vandaler, ty för dem existera
aldrig pietetshänsyn. Allt gammalt, det
må vara aldrig så vackert, ha aldrig
så mycket sammanväxt med ett folks
historia och vanor, måste bort, så snart
det gäller att skaffa plats för deras
idéer. Värre är, att de icke heller
alltid taga någon hänsyn till den
byggnads omgifningar, som de skola
uppföra, och i detta fall visa "ett slott och
ett torg" från Mälarsidan, från
Vasabron och ändå tydligare från
järnvägsbrons södra ända hvad de förmått
åstadkomma af ren och oblandad
fulhet. Eller vill någon människa på fullt
allvar påstå, att denna samling
sten-kolosser, som från operahusets
packlårar sträcka sig till affärspalatsets stora
stentärning, hvilken stadsfullmäktige på
sin tid af brist på förutseende och illa
anbragd sparsamhet försummade att
inköpa för att bereda välbehöfligt
trafikutrymme vid Röda broarna och
Vasabron, utgör en tilltalande anblick, hvilka
förtjänster hvar och en af dessa
byggnader i och för sig än kan göra anspråk
på? Sådana de nu stå där, stå de i vägen
för hvarandra, skymma både hvarandra
och himlen och utöfva en tung, dyster
och nedslående verkan af något
hopträngd:, förkrympt, som af brist på ljus
och utrymme hindrats från att fullt
utveckla sig. Är ett lands konst, särskildt
dess nationella arkitektur, ett uttryck för
dess invånares kynne, vore man nästan
frestad säga, att man här har en god
symbol af svenska folket: stora ansatser,
tröghet i massan och hetsighet i
utförande, men brist på uthållighet och för
den skull ingenting helt och afslutadt
harmoniskt, öfvermod och afundsjuka,
som drager ned och förkrymper hvad
stort som kunde finnas, smak för prål
jämsides med klumpig soliditet,
ingenstädes den verkliga himlafläkten af ren
och oblandad glädje, alltid en underström
af försagd misstro till dig själf och
tungsint vemod, tidtals tillbakaträngd
i öfversvallande festyra för att sedan
frambryta med dubbel styrka;
njutningslystnad och slöseri, men ingenstädes
ro eller trefnad, ofta ett allas
krigstillstånd mot alla.
Hr grosshandlaren Lithander har i
glädje öfver sin saks fullbordan "i
den historiska sanningens namn"
begärt att få sitt namn inskrifvet i den
minnestafla, som skall föreviga
riksdagshusets uppbyggande. Det ser icke
ut som vore vederbörande benägna att
villfara hans begäran, trots de 10,000
kronor han utom alla sina öfriga
kostnader för riksdagshuset donerat till
väggmålningar i första kammaren. Så
mycket besvär gjorde sig visserligen icke
Herostratos för att hans namn skulle
gå till eftervärlden; han brände, då hr
Lithander däremot, lofligt nog, bygger.
Men hr Lithander kan vara lugn; hans
namn skall nog ändå icke förgätas,
ty så ofta någon svensk eller
främling undrande frågar, huru det kommit
sig, att en sådan byggnad som
riksdagshuset med sitt annex kunnat
uppföras på en sådan plats, skall svaret
alltid bli, att därtill gaf ledamoten af
riksdagens första kammare,
grosshandlaren Lithander genom sin motion
anledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
