Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - Personer och händelser. Af O. H. Dumrath - Afliden f. d. professor och politiker - Afliden skådespelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
742
V ARIA
Den 22 november afled
Afliden f. d.i Uppsala f. professorn i
professor och statsrätt vid universitetet
politiker, därstädes. Herman Ludvig
Rydin, född den 13 augusti
1822 i Jönköping, student i Uppsala 1840,
där han 1851 aflade juris
kandidatexamen. Efter någon tids tjänstgöring
i hofrätterna och justitierevisionen valde
Rydin den akademiska lärarens bana,
blef 1853 adjunkt i Lund och 1855
professor i svensk statsrätt, kyrkorätt,
krigslagfarenhet och folkrätt vid
Uppsala universitet, där han kvarstod till
sitt afskedstagande 1890. Medlem af
Uppsala läns landsting och dettas
ordförande 1886—88, riksdagsman i första
kammaren för Västerbottens län och i
andra kammaren för Uppsala stad
1876—78 och 1882—90, tillhörde han
de utpräglade konservativa, men
växlade i unionsfrågan ståndpunkt från en
norskvänligare till den på senare tiden
suprematistiskt svenska. Någon
framstående talare var han aldrig och det
var icke särdeles svårt för en så
framstående debattör som S. A. Hedin att
uppvisa de stridiga konsekvenserna och
motsägelserna i Rydins anföranden och
skrifter, men detta oaktadt tillhör
honom den mer än tvetydiga förtjänsten
att ha "vingklippt" städernas inflytande
genom att inskränka antalet af deras
riksdagsmän, en partimanöver, som
föga länder till hans heder. Den
onek-liga arrogans, hvarmed Rydin
uppträdde, hade på intet sätt sitt stöd i
någon större förmåga, ty äfven såsom
skriftställare hade han föga makt öfver
språket, liksom han saknade hvarje skymt
af fruktbringande idéer eller uppslag.
Ojämförligt mera begåfvad och vida
skarpsinnigare som jurist och
vetenskapsman, var förre statsrådet,
presidenten Per Samuel Ludvig Annerstedt, född
1836 och död den 20 november.
Student i Uppsala, blef han 1863 juris
kandidat och 1865 adjunkt i nationalekonomi,
folkrätt samt svensk stats- och
specialrätt samt 1870 adjunkt i romersk rätt
vid Uppsala universitet, där han 1876
efter en tids tjänstgöring såsom
ledamot af lagbyrån 1876 blef professor i
processrätt. Redan 1877 blef han
emellertid revisionssekreterare och
sedermera expeditionschef i
justitiedeparte-. mentet, 1883 ledamot af högsta
domstolen, 1884 ordförande i nya
lagberedningen och 1892 president i
kammarrätten. År 1896 ingick han såsom
justitieminister i den Boströmska
ministären med uppgift att genomföra det
förslag till utvidgad rösträtt, som
framlades vid årets riksdag. Annerstedt var
frihandlare och väckte därigenom
misshag hos första kammarens majoritet,
men visade sig snart som
fullblodskonservativ, framför allt genom den
s. k. Åkarpslagens genomförande till
skydd åt arbetsvilliga, men i själfva
verket en undantagslag, som sätter det
härskande partiet i stånd att komma
åt arbetsledare och sträjkande. Han
var justitieminister från 1896 till 1901,
och under hans tid genomfördes flera
viktiga lagar. År 1903 blef han
medlem af den permanenta internationella
skiljedomstolen i Haag. Såsom jurist
utmärkte han sig för stort skarpsinne
och en omfattande vetenskaplig
bildning, men var dålig talare.
Onsdagen den 9
novem-Afliden skå- ber afled på Sabbatsbergs
despelare, sjukhus den bekante
komiske skådespelaren Erik
Gustaf Adolf Bergström, född i Stockholm
själfva midsommardagen 1837. Ett
midsommarsbarn var han också, hvad
konsten att sprida glädje och nöje
angår, och detta fast hans fader var
ämbetsman i en så otreflig inrättning som
slottskansliet och han själf började sin
teaterbana på "bysis". Hvem kunde
underlåta att draga på munnen vid
anblicken af det runda, friska, nästan barnsliga
ansiktet med det så genuint komiska
uttrycket och de egendomliga för
Bergström alldeles specifika åtbörderna?
Han var, hvad fallet är med många
komiska skådespelare, alltid sig själf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
