Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1906 - Bertha von Suttner. Hennes lif, litterära författarskap och fredsverksamhet. Af I. A. Davidsson - Ur Bertha von Suttners lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänliga familj, lefde de unga makarne
under ett tiotal år i skilda städer och
byar i provinserna Imeretien, Georgien
och Gurien allt efter det yrke, som
baron von Suttner för tillfället
innehade. Han måste nämligen ofta byta
om yrke, och det blef honom mer än
en gång svårt att få medel till deras
uppehälle. Han var ömsom
järnvägs-ingeniör, ömsom arkitekt, ömsom
krigskorrespondent m. m. och den unga
friherrinnan måste ofta bidraga till
hushållet genom att gifva sång- och
musiklektioner samt undervisning i
främmande språk. Men de unga
människorna voro lyckliga att få tillhöra
hvarandra och delade ljuft och ledt
med beundransvärdt tålamod.
Friherrinnan von Suttner lagade själf ensam
sin mans kläder och förestod utan
biträde deras gemensamma hem som en
enkel fattigmans hustru. Hon har
själf sedermera skildrat denna deras
äktenskapliga idyll i Kaukasus i den
lilla romanen »Zfs Löwos», kanske den
mest älskvärda och fina, som flutit ur
hennes penna.
Då det blef allt svårare för baron
von Suttner att få en stadigvarande
sysselsättning i Kaukasus, kom
baro-nessan en dag på den lyckliga idén,
att de borde försöka sig båda två på
författarskap, och det visade sig
också, att deras skriftställeri var både
mera angenämt och inbringande än
deras forna sysselsättningar under
kampen för brödet. De skrefvo nu —
han under märket »A. G. Lerei» och
hon under pseudonymen »B. Oulot», —
romaner, noveller, skisser, etiska och
litteraturvetenskapliga artiklar till
framstående tyska och österrikiska tidningar
och tidskrifter såsom »Neue illustrirte
Zeitung», »Ueber Land und Meer»,
»Gartenlaube» m. fl. och alltid
mot-togos deras bidrag af redaktionerna
med glädje och honorerades rikligt.
Och baronessan von Suttner utgaf nu,
uppmuntrad af den framgång, som
hennes bidrag i pressen rönte, flere
romaner, fortfarande dock under
pseudonym, och bland dessa väckte
sär-skildt: »Inventarium einer Seele» (1878)
genom sina originella tankar och sin
fina, graciösa stil storartadt uppseende
och inbringade dess författarinna både
rykte och pängar. Nu var det slut
med nöden och brödbekymren för
makarne Suttner, och baronessan kunde
nu en tid bortåt odeladt få hängifva
sig åt studiet af naturvetenskap och
filosofi, hvaraf hon alltid varit djupt
intresserad. Med synnerlig förkärlek
kastade sig Bertha von Suttner öfver
de moderna filosofernas och
sociologernas arbeten. Hon studerade
ingående Darwin, Buckle, Spencer, Mill
m. fl. och frukten af dessa studier
nedlade hon i sitt kanske mest originella
och tankedigra arbete: »Das
Maschi-men-Zeitalter», hvilket först utkom
under den ogenomträngliga pseudonymen
»Jemand» år 1888 och väckte
storartadt uppseende bland alla litterärt
och vetenskapligt intresserade. På
grund af dess anonymitet gissade
kritiken på namn sådana som Max
Nor-dau, Bebel eller Karl Vogt, och
förvåningen blef stor, när boken följande år
utkom i sin tredje upplaga med Bertha
von Suttners namn på titelbladet.
År 1885 hade emellertid Bertha von
Suttner efter sin moders död återvändt
till Europa tillsammans med sin make,
och de öfvertogo nu det Suttnerska
familjegodset Harmansdorf i Österrike
i närheten af staden Eggenburg. Här
framlefde nu de båda makarne,
försonade med den österrikiska
aristokratien och omstrålade af den gloria, som
vitterhetens ryktbarhet förlänar i en
mondän världs ögon, å Harmansdorf
sina bästa år, i ett innerligt, idealiskt
äktenskap, gemensamt tjänande tvänne
herrar: litteraturen och den lidande
mänskligheten, tills denna äktenskapliga
lycka för alltid afbröts genom baron von
Suttners, hennes outsägligt älskade »A.
G:s», död den 10 december år 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
