Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1906 - En fé i en saga, af Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÉ I EN SAQA.
u medan nattens timmar
allt mera tyst oeh lött förgå
och ute frosten rimmar
strändernas fagra, sofvande träd
stjärneglittrande silfvergrå,
nu minnes jag dig: så vek, så späd
oeh dock — så stark i kärlek.
Så stark i kårleks strider
du alltför bister köld fördrog
i öde, mörka tider.
f\en lågande tron i din blida själ
ej i kylande stormen dog.
Besviken ännu du ville så väl
den du gifvit ditt hjärta.
/*\ed löje han dig flydde.
Du höll doek stum hans kärlek kvar.
1 skam han så dig skydde.
/*\en alltid, trots sin yra lek,
oförgätlig oeh morgonklar
han mindes i trånad den dröm, han svek,
— men fann ej stigen åter.
När sist han stod allena
oeh lyckan inga löften höll,
i timmar, rnörka, sena,
var du som fordom hans trogna vän.
Lifsföryngrande, stilla föll
din älskogs sol på hans väg igen.
Ditt hjärta hade segrat!
Gustaf Ullman.
02B 0S3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
