- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
21

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1906 - En spelskuld. Af Louis Sonolet. Illustrerad för Varia af Hilding Nyman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Af LOUIS SONOLET.

Im.USTRKRAD FOR VARIA AF HILDING NYMAN.

— Det biir sålunda fyrtiofemtusen
louis, Bressoles?

— Just det, monseigneur.

De båda spelarne stego upp.
Mon-seigneur, grefven af Artois, gick och
ställde sig framför den stora spegeln
öfver kakelugnsfrisen och betraktade
sitt långlagda bleka ansikte, smalare
än vanligt nu af spänning och
nattvak. Han slätade till sitt krås,
försökte att med pekfingret jämna ut en
liten skrynkla i närheten af tinningen
och knäppte bort några små snuskorn,
som han i spelets hetta släppt på sin
»cheveu de la Reine» färgade rock af
ostindiskt siden. Sedan sade han
godnatt åt sin vän och olycklige
motspelare, grefve de Bressoles.

Det var just då, som de sista
gästerna lämnade hertigens af Orleans
våning i Palais-Royal. Morgonrodnaden

hade redan en lång stund i smyg
bebådat dagens annalkande utanför de
tjocka gardinerna. Och en rå, kall
dager aflöste de nedbrunna vaxljusen.
Med ojämna steg, med stela och
automatiska åtbörder, med tom hjärna
och liksom förintad af ett ödets
dråpslag lämnade M. de Bressoles i sin
tur den lilla salongen i hvitt och guld,
där han spelat utan afbrott i åtta
timmar. Han gick ut längs
korridorerna, stötte emot lakejerna och
märkte icke, att han från en af dem
tog emot sin hatt och sin gemiesiska
sammetskappa. Det var först, när han
stod ensam på gården i den friska
morgonluften, som han kunde samla
sina tankar. Och när han såg den
förfärliga verkligheten klart för sig,
greps han af förtviflan.

Han var skyldig monseigneur, grefven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free