- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
23

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1906 - En spelskuld. Af Louis Sonolet. Illustrerad för Varia af Hilding Nyman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

spred sig öfver hela hans öppna och
vackra ansikte, och jag tror, Gud
förläte mig, att han tog liksorn ett par,
tre gravotte steg midt för näsan på
den förbluffade Jasmin. Den
välsignade slumpen hade alltså hört hans
bön. Ödet hade för en obestämd
framtid aflägsnat hans mäktige
fordringsägare, lagt en riksgräns mellan
dem båda och därigenom kommit M.
de Bressoles att vinna det som han
mest af allt behöfde — tid. Att
vinna tid, det var för en man med M.
de Bressole’s lynne det samma, som
en fast förhoppning, ja mer än så, det
var den fullkomliga säkerheten att en
gång kunna betala sin förfärliga skuld.
Detta så mycket vissare, som hans
djärfva och fruktbara inbillning ingaf
honom tanken att till sin fördel nyttja
de politiska oroligheter, hvilka liksom
ett oväder utbrutit i denna juli månad
1789.

M. de Bressoles hade bedömt
ställningen rätt. Händelsernas gång
tjänade honom på ett underbart sätt, i
all synnerhet sedan ovädret utvecklat
sig till fruktansvärd orkan, som
omstörtade allt i Frankrike och slet upp
det förflutna med rötterna. Det var
då, som emigranternas gods blefvo
konfiskerade och sålda till den
högstbjudande. Den revolutionära
regeringen tog emot betalning i assignater,
ett mynt, som snart kom i vanrykte
och i affärstransaktionerna sjönk till
en ringa bråkdel af sin ursprungliga
valör. Häraf drog M. d. Bressoles
fördel och gjorde en utmärkt affär,
hvari han tillgodosåg både sin trohet
mot den kungliga familjen och sin
ansvarskänsla som samvetsgrann
gäl-denär. Han sålde sina egendomar i
Saintonge för etthundrafemtiotusen goda
livres i guld, hvilka han med lätthet
utbytte mot niohundratusen livres i
assignater. För denna summa köpte
han det ståtliga godset Cheffontaine i
Beauvoisis, tillhörande monseigneur,
grefven af Artois och jämte dennes öf-

riga egendomar konfiskeradt af
Lagstiftande Församlingen. M. de
Bressoles var nu mäkta belåten och
afvak-tade i ro den sannolikt snara
återkomsten af sin besegrare i creps*).
Han repeterade på förhand i sin
fantasi scenen vid deras sammanträffande
den dag, då prinsarne skulle i triumf
göra sitt intåg i Paris. — »Vi äro
kvitt, monseigner», skulle M. de
Bressoles säga, »ty här återställer jag i
Edra händer Eder egendom
Cheffontaine, hvars värde helt säkert
öfver-stiger de niohundratusen livres, som
jag är skyldig Er. Jag vet, hur varmt
Ni är fästad vid detta familjegods, och
det är mig kärt att kunna på detta
sätt återbetala min skuld till Eder och
mer än min skuld». — Och rörd
öfver att se honom handla både som
man af heder och monarkiens trogne
tjänare, skulle monseigneur, grefven
af Artois, säkerligen låta utnämna
honom till något af kronans högsta
ämbeten, hvarigenom han
otvifvelak-tigt skulle skapa sig en ny
förmögenhet i stället för dem, som farit all
världens väg vid spelborden.

Men åren gingo. Konventet höll
sig tappert gent emot konungarne.
Högstsalig Hans Maj:t konung Ludvig
XVl:s bröder stötte på oemotståndliga
hinder i vägen för deras återvändande
till Frankrike. En gång likväl — det
var då upproret i Vendée hotade att
blifva en verklig fara för nationen
—-trodde M. de Bressoles, att stunden
var inne. Man tillkännagaf, att
monseigneur, grefven af Artois — eller
Monsieur, som han numera kallades
efter martyrkonungens död — skulle
landstiga på västkusten. Men den af
rojalisterna otåligt väntade högste
be-fälhafvaren kom försiktigtvis icke längre
än till ön Yeu. Och M. de
Bressoles gaf sig åter till att vänta i lugn
och ro på sitt vackra gods
Cheffontaine. Jorden var god där. Åkrarne

*) Ett då brukligt tärningsspel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free