Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1906 - Vaktombyte om »Oihonna», af A. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver Strömmen, mången serenad och
många hurrarop klingat i månljus och
lyktors sken, men också många tårar
sipprat genom ögonfransar, ty att
skiljas har alltid en försmak af döden.
På vintrarna är det i regeln mindre
lif där nere. Men äfven då finnes det
märkesdagar. En sådan var, då kapten
Viktor Norring för sista gången som
befälhafvare på Oihonna lade ut från
kajen för att i några månader hvila sig
efter vinterstormar på Östersjön och
sommaris på Spetsbergen, innan han i
maj öfvertar befälet å ångfartyget
UJeå-borg, som är en sommarturbåt/* *
Norring är ännu den ungdomligaste
bland sjömän, och ingen tror honom,
när han säger det han seglat i 36 år.
Och så är det emellertid. Vida
omkring har han färdats, öfverallt
förvärf-vande vänner och sympatier bland
svarta, gula och hvita.
Det skulle för resten icke
vara rådligt att upptända
hans vrede och göra
honom till sin fiende, ty
jag tänker med bäfvan
på den handkrainning,
han då skulle gifva, när
redan den »silkestass»,
han tror sig räcka sina
vänner käns (låt oss säga
behagligt) genom märg
och ben. Det kraftiga,
axelbreda masurblocket,
som heter Viktor
Norring, har en stark hand
och ett säkert öga och
styr sin båt galant förbi
bränningar och skär,
men sitt känsliga sinne
kan han icke alls styra.
Det kommer lätt ur
gängorna och flödar lätt
öfver. Han ömmar för
goda och för olyckliga
människor och
småsinnet är bannlyst från
hans själ.
Han skall hafva tack
för god vakt under de
sista fem åren, ej
allenast som kapten, utan
som god patriot. Han
har i sin mån befordrat
samförseln och sambandet mellan
Sverige och Finland, denna
västerländska frukt i Österländska skålar,
som nu har hopp om att få mogna
i ro och på allvar, sedan alla goda
finska fosterlandsvänner beredt
jordmånen.
Han har i det stora hela haft tur
och — en oöfverträfflig långlots* åt
hvilken han också nu, när de skiljdes,
gaf en hederskaffekanna. En gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
