Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1906 - Modets sista ord. För Varia af E. d. l. G. - Scenen, af Axel Berndtson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inom pelsvärlden gör smaken för det
rika, utarbetade och dyrbara sig
gällande, som öfverallt annorstädes. Det
är öfverflödigt nämna att sobeln
fortfarande bibehåller den förnämsta
platsen. Chinchilla begagnas mycket
till garnityr på de långa, eleganta
aftonkapporna. Sälskinn är mer än
någonsin i bruk, man gör långa,
åtsittande kappor däraf, likaväl som
empire-kjolar och små boleros. I England
användas ofta kappor i rockfason af
hvitt lammskinn, tillsammans med
kjolar af blå eller röd grof serge.
Boorna äro mycket långa och breda,
de variera i det oändliga och prydas
ibland med en gul äkta spets, hvilket
tar sig förtjusande ut t. ex. på en hvit
hermelinsboa. Man skulle kunna kalla
detta pelsvärk för suveränt, till den
grad har det förut varit upphöjdt, men
nu är det mycket användt på alla slags
toiletter, så att dess ensamma
storhetstid snart är en saga; det kommer dock
alltid att bära sin egen prägel af
förnäm elegans.
Sammet brukas mycket till elegantare
toiletter, och då sydt i prinsessform
eller i empire. Det enda garnityr, som
är värdigt detta rika material är
antingen en skinnkant nertill på kjolen, eller
bård å la grecque i guldbroderi samt
kring det dekolletterade lifvet, gamla
äkta spetsar.
Hattarna förete en mångfald af
former och färger, de flesta stupa framåt
och äro i nacken fyllda med blommor
eller bandkokarder, plymer användas
mycket och i fint schatterade färger.
Modefärgen för vintern är väl
egentligen violett, med alla dess skiftningar
från rödgredelint till ljusaste lilas, mörk
pensée och prune. Mörkrödt och rose,
som så länge varit bortglömda, ha nu
kommit till heders igen, och man ser
mer och mer hattar och klädningar
garnerade med »rose hortensia» och
»rose lilas» samt en svag dämpad
rosenfärg, som de alltid uppfinningsrika
Parismodisterna redan på Marie
Antoi-nettes tid benämnde »amour hesitant».
På den tiden var man coifferad å la
»douce raillerie» och det ser ut, som
om äfven det skulle återkomma, ty
håruppsättningen visar ånyo förkärlek
för den breda frisyren med hatten högt
uppe på hjässan och ett virrvarr af
små lockar i pannan.
Vasateatern har återuppstått i mindre
eldfarlig skepnad och med
repertoaren iagd på en annan bog. Operetten,
som förr hade sitt gifna tillhåll vid
Vasagatan, regerar som kändt i
Östermalms-cirkus, och den reparerade Vasan har
blifvit en utgård i sambruk med
Svenska teatern. Att den är mindre
eldfarlig än tillförene har naturligtvis ve-
derbörande myndighet intygat, annars
hade den ju icke fått öppnas för
allmänheten. Sist och slutligen är det väl
ändå endast en eldsvåda, som kan
bevisa, om publiken brinner upp på en
teater eller icke. Allt annat är
hypoteser. I ett afseende har Vasateatern
blifvit sämre än tidigare, ty när man
skall ha igen sina kläder, håller man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
