Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 1, januari 1906
- Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning
- Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ZARENS FÖRRÄDARE.
ROMAN FRÅN REVOLUTIONEN
I PETERSBURG 1905.
Af THEO v. BLANKENSEE. Bemyndigad öfversättning
FÖRSTA KAPITLET.
I Petersburg var det sträng vinter.
Ute på fältet bortom millionstadens
förstäder sjönk man ned i snön ända
till knäna; här och där stack ett enstaka
aflöfvadt träd med sina af snömassor
tyngda grenar upp öfver det hvita
täcket, under det att skaror af svarta,
kraxande korpar kretsade däröfver.
Det var en bitande köld, som
kommit den dagen förut fallna snön att
frysa.
På gatorna knarrade den hårdt
tillfrusna marken under de
framåtskyndande fotgängarnas steg, hvilka huttrande
sökte skydd för den skarpa kölden.
Åkdonen åstadkommo ett knakande
ljud och endast de lätta slädarna ilade
fram snabbt och ljudlöst.
Triumfvagnen med sexspannet uppe
på Narvaporten var höljd af snö och
hästarna hade fått hvita täcken öfver
sig.
Genom högra sidobågen kommo
tvänne herrar, som synbarligen voro
fördjupade i ett ifrigt samtal. Den
äldre af dem, som såg ut att hafva
kommit ett godt stycke in på
femtiotalet, var iklädd en präktig zobelpäls
och gestikulerade under det han talade.
Hans ansikte var rödbrusigt och det
långa hvita skägget nådde ned på
bröstet. Han hette Dimitri Iwanowitsch
Michailow och var en af Petersburgs
rikaste och mest ansedda köpmän.
Hans följeslagare kunde på sin höjd
vara tjugofem år och hade ett friskt,
tilltalande utseende. Det var den rike
Dimitri Iwanowitschs blifvande måg,
filosofie studeranden Sergius
Michailowitsch Baburin.
De styrde kosan öfver Nikolaibron
fram till den gata, där Michailow hade
sin bostad.
Sergius Baburin talade med sin ålders
hela liflighet.
— Första steget till frigörelse, Dimitri
Iwanowitsch, var Plehwes mord på
Warschaubron. Han var folkets och
den ryska nationens fiende! Jag
beklagar bara att den stackars mannen, som
så oegennyttigt offrade sig för
Ryssland och oskadliggjorde detta odjur i
människohamn, måste dö.
— Tala inte så högt, Sergius!
Ingenstädes kan man vara säker! I dessa
dagar törs man inte säga hvad man
vill, ty Sibirien är en närmre än man
tror, sade den gamle varnande.
Men Sergius lät ej hejda sig.
— Det skulle bli annorlunda bara
vi vågade tala högre! Vår stämma
skulle få en sådan styrka, att vår lille
far zaren skulle höra den ända till
Tsarskoje Selo.
— Med sådant kommer du inte långt!
Tyst! sade Dimitri Michailow. Får
bara Pobjedanosjew höra dig, så är du
innan du vaknar i morgon i Peter
Paulsfästningen, hvarifrån man ej
slipper ut.
— Ja, tyvärr ha vi kommit så långt
i det heliga Ryssland, att vi måste
misstänka alla för att vara spioner och
angifvare. Inte nog med det vanvettiga
kriget, af hvilket endast folket får bära
bördan, under det att...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0054.html
