Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. I. Jasper Lomax som räddande ängel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mets innevånarinna ifrigt. Stå inte där
och gapa, din onaturliga unga glop, som
håller ett älskande hjärta på
sträckbänken! Hvad gåfvo de din stackars
pappa, säg?
Så väl ljudvågorna som spritångorna
tilltogo i styrka, allt eftersom den
skum-ögda varelsen med det osunda
utseendet arbetade sig upp till en våldsam
upphetsning. Ynglingen var dock
tydligen van vid hennes sätt, ty han röjde
ingen vrede. Det friska, unga
ansiktets uttryck af ledsnad erhöll tvärtom
en tillsats af medlidande om icke af
kärlek.
— Du måste försöka bära det, mamma!
Han fick fjorton år! Men jag har
lof-vat pappa att ta hand om dig,
svarade han med vek, välljudande röst.
— Det måste bli ett slut på de där
dumheterna — du vet hvad jag menar!
Det finns varietéer och hundratals
andra utvägar att förtjäna pengar i
stället för att hålla fast vid din fars
löjliga påhitt. Galenskaper, det är hvad
jag alltid kallat det!
— Sak samma, mamma», sade gossen
i fast ton, jag tänker hålla på
därmed! Jag frågade honom uttryckligen,
då han fått sin dom, och han sade det
var hans önskan att det skulle fortfara.
Det är just inte, hvad jag själf skulle
velat, i synnerhet för sä lång tid och
de bästa åren af mitt lif, men jag
hvar-ken kan eller vill göra pappa emot.
Var inte rädd, jag skall nog hitta på
utvägar att hålla nöden från dörren!
Kvinnan brummade och vände sig
ofrivilligt mot skänken.
— Jag är så ledsen för min stackars
John, att jag måste ta mig en
styrketår — den första i dag! protesterade
hon, då hennes barn grep henne fast
vid handleden.
— Försök att göra det litet lättare för
mig, mamma lilla! bad Charlie, i det
han ledde henne till en rankig stol vid
den dåliga härden. Jag skall behöfva
hela min tid för att förtjäna det
nödvändiga utan att få något öfver till den
där usla smörjan. Brännvinet skadar
dig, annars, må Gud veta, skulle du få
så mycket du önskade! Den käre pappa
är inte något helgon, men du vet hvad
han tänker om den saken!»
Det var liksom att sticka en eldbrand
till en bundt blånor, detta blygsamma
omnämnande af den vilseledde mannen,
som, hvilka hans fel än voro, alltid
varit en ömsint familjefar.
Brottslingens hustru utfor i en ström af
skällsord mot sin make, som, genom att låta
»hugga sig», som hon kallade det,
af-klippt hennes revenyer. Hon rasade
äfven mot domaren, som fällt honom
och framför allt mot det tillfälliga
hindret mellan henne själf och den svarta
buteljen, som var gömd i skänken.
Mrs Hext’ ständiga sorg var likväl
att hon, emedan hon ej själf dugde till
något, var så helt och hållet beroende
af andras förmåga att förtjäna något.
Därför inskränkte hon sig till vilda
tirader mot dem, som försökte hindra
henne att släcka sin ständiga törst, i
stället för att trotsa dem. Det fanns
endast några få droppar brännvin kvar
i skänken, och hon visste, att allt
hennes hopp om att kunna förnya förrådet
berodde på den svage yngling, som nu
stirrade så förebrående på henne.
Då öppnades dörren under hennes
ovettiga ordström, och framför de två
stod ett praktexemplar af en man, sex
fot och två tum i strumplästen och
klädd i en strålande ny
skogvaktareuniform, som genast ledde tanken på
den friska, fria landtluften.
Läderdamasker och starka, pliggade stöflar
kompletterade bilden, hvars like sannolikt
alldrig varit sedd i »Bogers
arbetarbostäder». Och mannen, som så ledigt
bar denna landtliga dräkt, var af en
typ, som vida mer tydde på vidsträckta
åkrar och skogsgläntor än på Drury
Lanes gränder. Hans väldiga lemmar
och breda bröst voro kraftiga och
muskulösa, de klara ögonens blick var djärf
och öppen och skvallrade i förening med
den friska, bruna hyn om zigenarblod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
