Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. I. Jasper Lomax som räddande ängel - Kap. II. Stugan i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad tusan tänker ni? sade han,
sneglande åt dörren, genom hvilken
Charlie försvunnit. Ni har väl aldrig
väntat att Hall Jem skulle bli ett
gipshelgon, utom för förtjänstens skull,
hvasa, mrs Hext! Pojken är väl inte
så kinkig han?
— Ne-ej! svarade kvinnan en smula
tveksamt, men inte tror jag att far
hans skulle bli nöjd, om han finge veta
det. John har varit fasligt noga med
att Charlie skulle uppfostras på
hederligt vis — tänkte alltid mycket på den
saken, ja, gjorde stackars gamle John!
Men Charlie skall nog inte försmå, hvad
som är rimligt, tänker jag. Det ligger
i blodet, ser ni.
— Och ni kan lita på att jag skall
få fram det, mrs Hext! svarade Lomax
i en allvarlig hviskning. Er Charlie
skall få sin undervisning bland de
slugaste skälmar, som finnas på den här
sidan om »Silldammen», och har han en
gång blifvit en af de våra, finns det
ingen återvändo inte! Vi ta saken
allvarligt! Säg nu, skall ni alltså vara
belåten med två pund i veckan för den
käre gossen, om vi bli nöjda med
honom? Se här har ni litet på hand
i hopp om ett godt resultat, det
kommer inte att dras ifrån er första
remissa, förstår ni.
Kvinnan grep begärligt sovereignen,
som han lade på bordet, men Lomax
höjde fingret varnande, då hon höll
på att ge sin tacksamhet luft i en ström
af gråtmilda ord. Ty i detsamma kom
Charlie ut från det inre rummet,
bärande en liten kappsäck och färdig till
resan, som enligt dödliga människors
sätt att mäta afstånden skulle föra honom
femtio korta mil bort, men ack, hur
oändligt långt i verkligheten!
KAP. II.
Stugan i skogen.
Jasper Lomax och hans nye
följeslagare lämnade tåget i Basingstoke,
hvarest en dog-cart, körd af en smart
groom, väntade dem.
Därpå följde en lång åktur utmed
skenbart oändliga landsvägar, med här
och hvar en herrgård, som tillhörde
någon landtlig magnat; en och annan
gång passerades äfven någon glest
bebyggd bondby, innan de nådde sin
bestämmelseort, som i verkligheten ej
var någon bestämmelseort utan endast
en grind vid vägen, som ledde till en
tät, dyster skog.
På tåget och under åkturen talade
Lomax endast föga, men sedan
groo-men kört bort på landsvägen, blef han
småningom mera meddelsam.
— Du har väl aldrig varit på landet,
förmodar jag? sade han, i det han
öppnade grinden och slog in på en
rid-väg, som gick tvärs igenom skogen.
Ute började det skymma, men här under
träden var det nästan mörkt.
— Jag har varit i Richmond park!
svarade Charlie blygt.
Jasper Lomax skrattade, men nu
brydde han sig ej om att göra sitt
skratt inställsamt, såsom han gjort i
London. Det hade en cynisk klang,
som här i den djupa tystnaden och
ensamheten på något vis skorrade i
gossens öron.
— Du skall allt finna det här
åtskilligt olikt stadsparkerna, fortfor
Lomax efter en paus. Den här
skogen — Hartslock Wood kallas den — är
fyra mil i genomskärning, och
skog-vaktarstugan, hvarest jag bor, ligger i
själfva centrum, tre mil — från
närmaste hus. Du tycker väl, det är bra
ensligt?
— Det bryr jag mig inte om,
svarade Charlie, men hur det nu var, så
skälfde rösten en smula. Vildmarken
ägde inga behag för honom utom det
att han skulle bli i stånd att försörja
sig själf och skicka pengar till modern.
Han kunde icke afhålla sig från att
fråga, om de skulle vara alldeles
ensamma i stugan.
— Ingen annan bor där, men vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
