Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - Nya statchefer och system - Kristian IX. Fredrik VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holsteinska, om hvilken den engelska
premierministern, lord Palmerston, på
sitt frivola sätt förklarade, att endast
tre personer verkligen känt den, en
statsman, som var död, en tysk
professor, som blifvit vansinnig, och han
själf, som glömt den. Under Fredrik Vll
förfäktade hans minister Hall den
åsikten, att Holstein, såsom tyskt land hade
rätt till den autonomi, det eftersträfvade,
men att Schleswig tillhörde Danmark
och med detta senare land bildade en
helstat med en och samma författning
och alldeles icke intog någon
undantagsställning. Danmark intill Ejdern
var hans lösen och för dennas
förverkligande uppbjöd han hela sin
stats-mannaförmåga. Han anade svårligen
hvilka krafter han i och med
detsamma utmanade, och ännu var icke
»järn- eller blodmannen», som icke
skulle rygga tillbaka för något våld,
bekant, lika litet som man trodde att
1863 års Preussen väsentligen skilde
sig från 1848 års eller att man på
allvar skulle behöfva möta andra
makter, än i värsta fallet tyska förbundets
exekutionsarmé, föga fruktansvärd i
åminnelse.
Dekretet om helstatsförfattningen, som
skulle lössläppa lavinen, låg emellertid
färdigt till konungens underskrift, då
Fredrik VII efter en af dessa grundliga
orgier han så gärna firade, när han
någon gång kunde undandraga sig sin
gemåls och hennes väns och mentors,
kammarherre Berlings argusögon,
insjuknade i ansiktsros och afled utan att
ha kunnat förmås att underteckna
författningen, för hvilken åtgärd han i
förkänslan af stundande svårighet ville
öfverlåta ansvaret på sin efterträdare.
Kung IX Kristian undertecknade också
författningen, och därmed var signalen
gifven till ett krig, som det lilla landet,
öfvergifvet och sviket af de europeiska
makter, som en gång garanterat dess
integritet, måste ensamt utkämpa mot två
stormakter,, en statsman af furst
Bis-marcks skrot och korn och generaler,
som hade mycket ringa likhet med
1848 års truppledare. Att kung
Kristian icke med lätt hjärta kastade sig
i ett krig, där chanserna voro så olika,
är ganska säkert, men såsom
konstitutionell monark ansåg han sig
böra sanktionera helstatsförfattningen.
Sin förtrytelse mot de ministrar,
hvil-kas politik ledt till Danmarks
förkrossande nederlag, dolde han icke heller,
och ministären Monrad, som efterträdt
Hall, fick också uppbära bittra
förebråelser och afgick, och efter
fredsslu-slutet börjades statens nydanande inom
de trängre gränser, fredsslutet
uppdragit.
Danmark hade därefter att
genomkämpa en långvarig konstitutionell strid med
statsminister Estrup, som visat
utpräglade tendenser att regera på sidan om
folketinget och med författningens
åsidosättande i viktiga delar, i synnerhet
med afseende på den gällande bevill»
ningen. Att kung Kristian så länge
fann sig i det s. k. Estrupiatet,
berodde nog till en del på den misstro
mot liberalismen 1863 och 64 års
händelser ingifvit honom, till en del kom
det sig nog också däraf, att han i
Estrup såg den starke mannen, som
bäst lämpade sig för att tygla
partierna och föra regeringen med fast hand.
Men då Estrup slutligen måste afgå
och ett liberalt kabinett kom till stånd,
böjde sig kungen lojalt för
omständigheterna och kom den nya riktningens
män till mötes utan baktankar med
välvilja och förstånd. Samma lojala
hållning har han intagit i den för
Sverige så försmädliga och obehagliga
brytningen med Norge, och för oss
svenskar är hans minne särskildt kärt
såsom svärfader till vår prinsessa,
Karl XV:s och hans gemål drottning
Lovisas enda dotter, förmäld med
kronprins Fredrik, Danmarks nuvarande
konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
