Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - Nya statchefer och system - Kristian IX. Fredrik VIII - Systemskiftet i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYSTEMSKIFTET I ENGLAND.
Det konservativa partiet i England,
som så länge suttit vid statsrodret, synes
nu tills vidare ha regerat sig omöjligt.
Till sin häpnad har det vid de nyligen
företagna valen lidit ett nederlag, hvars
omfattning och storlek äro rent af
förkrossande och som fullständigt brutit
staf-ven öfver de gamla torytraditionerna med
deras klassvälde, fördomar,
trångbrös-tade kyrkliga åsikter, uppenbara
mannamån och sociala orättvisor. Att ett
parti, hvilket i likhet med tories
ingenting lärt och ingenting glömt, faller
på sina egna gärningar, är icke mer
än naturligt, men att landet skulle
uttala sig till den grad ogillande om
dess politiska görande och låtande,
därom hade partiet sannerligen ingen
aning, och förgäfves söker dess
pressorgan uppspana orsaken än i den ena,
än i den andra omständigheten. Den
konservativa premierministern Arthur
Balfour har, trots all personlig
älskvärdhet och trots den fina bildning,
af hvilken han säges vara i besittning,
icke haft blick och öra för hvad som
rörde sig hos landets stora massor, lika
litet som han tycktes förstå, att den
pågående utvecklingen och omdaningen
af alla förhållanden fordrar friska krafter,
som lefva med i och förstå sin
samtid. Han har i stället drifvit politik
för att behaga å ena sidan Englands
öl- och porterbryggare och destillatorer,
å den andra högkyrkan, åt hvilken
han utlämnat skolan till största
förargelse för allt hvad frikyrkliga heter,
som häri skådar ett direkt anslag mot
sin samvetsfrihet. För att säga
sanningen har det inre lagstiftningsarbetet i
England under den Balfourska
ministären kommit att $tå stilla, och flera
åtgärder ha synts antyda mycken
benägenhet att komma fackföreningarna
inpå lifvet genom att på lagsökningens
väg beröfva dem deras tillgångar genom
att göra dem ansvariga för de förluster
arbetsgifvarna lida till följd af strejk,
ett sätt att se saker och ting, som snärt
skulle införa tvångsarbete å ena sidan,
medan å andra sidan full frihet gåfves
att efter behag, af nyck, därför att en
affär icke inbringar nog stor vinst, utan
minsta risk eller ansvar kasta massor
af arbetare på bar backe och hänvisa
dem för deras uppehälle till den
allmänna barmhärtigheten.
Slutligen, har det maskerade slafveri,
som det konservativa partiet funnit för
godt att införa vid grufvorna i
Trans-vaal, där de gula arbetskrafterna
behandlas på ett sätt, som knappt ens
vederfors slafvarna under slafveriets värsta
tider, och hvilket står i skriande motsats till
de engelska traditionerna från
Wilber-forces dagar, gjort sitt till för att göra
en regering förhatlig, hvilken hyllar
satsen: allt, äfven de värsta missbruk,
till förmån för kapitalismen.
Naturligtvis har Chamberlains agitation till
förmån för protektionismen äfven gjort
sitt till att underminera partiet. Det
går icke så lätt för sig att få den
engelska valmannen till att inse fördelarna
af att köpa en sämre vara dyrare än
en god vara och stoppa fickorna fulla
på sina producenter, medan de egna
blifva allt tommare. Ingen anade
emellertid, att ett parti, hvilket ansågs vara
dömdt till overksamhet till följd af sin
inre splittring och antagonismen mellan
ledarne eller rent af brist på sådana,
skulle visa så stor lifskraft som det
liberala partiet nu gjort. Nu synes
tvärtom splittringen ha sprungit öfver
till det konservativa lägret, där Balfour
och Chamberlain tvista om
anförareska pet.
Det nya liberala kabinettets chef
är sir Henry Campbell-Bannerman,
född 1836, vanligen kallad »C.-B.»,
som varit representant i underhuset
för Stirling sedan 1868. Han
började sin officiella bana såsonr
finanssekreterare i krigsdepartementet 1870—
74 under Gladstones styrelse, och
ut-korades i februari 1899 enhälligt till
det liberala partiets ledare i underhuset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
