Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - När människan dör, upphör hon då att finnas till? Af Annie Besant. (Ur teosofisk tidskrift.) Illustrerad för Varia af Lydia Skottsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om vi nu kommit till insikt därom,
att våra första erfarenheter på andra
sidan äro beroende af det själstillstånd,
hvari vi befinna oss, när vi lämna vår
kropp, inses lätt, huru viktigt det är
att icke hysa någon fruktan för döden.
Förefinnes fasa för döden hos den
döende, så behärskas han fortfarande af
denna fasa på andra sidan, och detta
utgör ett första hinder att öfvervinna,
innan han kan nå fram till frid och
sällhet. Intet är fruktansvärdare att
skåda på andra sidan än de arma
människors tillstånd, som lämnat detta
lif-vet i tron på eviga kval; tanken därpå
dyker upp hos dem igen, så snart de
kommit underfund med att de lämnat
det jordiska, och fortfar att plåga dem
ända tills de omsider låtit öfvertyga sig,
att den saknar hvarje spår till grund.
Jag vet fullväl, att denna mara nu håller
på att så småningom försvinna ur folks
föreställningar, och att många kristna
prästmän numera predika hoppets
evangelium i stället för förtviflans; men det
finns dock ännu personer, som tro på
ett evigt helvete, och vi inse nu, huru
viktigt det är för dem att frigöra sig
från denna vidskepliga skräck, så att
de icke behöfva möta detta spöke på
andra sidan döden.
Härmed vill jag icke hafva sagt, att
icke kval och lidande i många fall
möta den döde, men de äro
öfvergå-ende. Lagen för orsak och verkan
känner inga undantag; låter människan
sig på denna sida behärskas af sina
lidelser — sinlighet, omåttlighet,
dryck-kenskap, vrede — och lämnar hon sitt
jordiska hölje utan att ha besegrat dem,
så måste hon för visso undergå ett
motsvarande lidande på andra sidan
döden; detta lidande är
oundvikligt, men det är icke evigt. Detta
är lätt att fatta. Huru ofta höra vi
icke, huru en drinkare pinas, i fall han
icke kan komma öfver starka drycker,
då begäret därefter ansätter honom.
Ofta nog säger han: "Jag skulle bryta
med denna olyckliga vana, om jag
kunde, men då begäret kommer,
öfver-väldigas jag däraf; jag pinas så
fruk-tansvärdt, att jag måste tillfredsställa det,
följden må bli hvilken som helst." Nu,
då vi veta hvad som väntar oss på
andra sidan, är vårt svar till honom
enkelt och klart: "Denna pina måste
du utstå förr eller senare; bättre då att
göra det på denna sidan döden, där
du ännu har fördelarna på din sida, än
på andra sidan, där svårigheterna
komma att bli oändligt mycket större". Ty
den kropp, hvari människan på andra
sidan existerar, är sammansatt af
mycket finare materia, och samma kraft
verkar mycket starkare i denna än i den
tyngre och tätare fysiska materien.
Samma kvantitet energi har där, på andra
sidan, mycket starkare verkan såsom
begär — och detta våldsamma begär
kan där icke längre tillfredsställas. Jag
känner till ett fall, där upplysning om
dessa förhållanden räddat en drinkare,
som därigenom fått kraft att lösgöra
sig ur den hemska lastens fjättrar; i
själfva verket ha vi här ett mäktigt
medel till frigörelse för de olyckliga,
hvilka slafva under fördärfliga fysiska
laster. Kunskapen om sanningen kan
gifva dem mod och kraft att bekämpa
lasten redan här, i stället för att
nödgas göra det där under än större
lidanden. Ty bekämpas måste den:
hvarje lefvande själ är till sitt
innersta väsen gudomlig, den får icke
ständigt förblifva uti syndens och lastens
bojor.
En annan sak, som vi lägga märke
till, när vi kunna förflytta oss öfver
till andra sidan, är, att en stor mängd
människor under en lång tid finna sitt
lif där borta ytterst tomt och tråkigt
— och detta är just ett af skälen,
hvar-för de gärna söka komma i beröring
med jorden igen. Alla deras intressen
sammanhängde med jordelifvet; de hyste
här nere inga sådana intressen som de
sedan kunde vidare utveckla där}
följden blir, att de där, på andra sidan,
måste arbeta bort de jordiska intres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
