Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - När människan dör, upphör hon då att finnas till? Af Annie Besant. (Ur teosofisk tidskrift.) Illustrerad för Varia af Lydia Skottsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag delat det med en, som visste
ännu mindre än jag. På samma sätt
förhåller det sig med alla de ägodelar,
som ha något verkligt värde för
människan. Vi behöfva icke vara rädda
för att blifva utarmade genom att med
öppna händer strö dem omkring oss
bland hungrande medmänniskor. Skänk
dem dina kunskaper, din kraft, din
kärlek, gif bort allt hvad du äger, och
tror du sedan ett ögonblick, att du icke
har mera att gifva, så skall du snart
därefter finna, att ur kärlekens, skönhetens
och kraftens outtömliga källa så mycket
nytt af allt detta strömmat ned till dig, att
du är rikare, icke fattigare, än tillförene.
Häri ligger hemligheten af att lefva
ett nyttigt och ädelt lif: vi kunna icke
förvärfva något hvad det vara må, som
verkligen är eftersträfvansvärdt, utan
att det växer genom att delas med våra
bröder. De som förstå detta, de som
veta att till dess rätta värde bedömma
det timliga, jämfördt med själens
oförgängliga skattef, endast de äro visa,
endast de förstå konsten att lefva. Ett
sådant lif länder till välsignelse för
dem själfva och för mänskligheten, och
när de dö, blir deras lif på andra
sidan döden ett beständigt
framåtskridande, och när de omsider åter komma
hit till jorden igen, föra de med sig
hit resultaten af detta framåtskridande
för att låta också dessa komma till
nytta. Sålunda varda de världens
tjänare, ledare och frälsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
