Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - Bröderna. Skizz för Varia af Ragnhild Prim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖDERNA.
Skizz för varia af RAGNHILD PRIM.
Inbilla mig att du vore i stånd till
det!
Fru Ingrid lade skrattande händerna
på sin mans axlar och fortsatte i
samma spefulla ton:
— Inbilla mig att du skulle kunna
neka din bror något, din fosterson, som
du kallar honom! Nej du, jag känner
dig bättre än så. Kommer han, och
ber dig förlåta hans små snedsprång
samt lofvar bot och bättring, genast
står du färdig att emottaga honom med
öppna armar. Så har det gått förut
och så kommer det äfven att gå nu.
En lätt rodnad färgade hans panna
som om han blifvit ertappad med
någon förbrytelse.
— Och om så vore, inte vill du väl
förebrå mig detta?
Hon skrattade åter, ett klingande,
segervisst skratt.
— Jag förebrår dig ingenting, jag
endast relaterar fakta. Men, och öfver
det förtjusande ansiktet flög ett
obe-skrifligt skälmskt bedjande uttryck,— se
nu inte så förskräckligt allvarsam och
förolämpad ut, utan omtala i stället
för mig hvarmed han — jag menar
Fred — nu förgått sig! —
Den stora, starka mannen lät lydigt
placera sig i soffhörnet samt började
så omtala orsaken till sina bekymmer.
Hans många år yngre bror, som han
underhöll vid universitetet där denne
studerade till läkare, hade nu för fjärde
gången misslyckats i sin examen och
icke nog därmed, samma morgon hade
han mottagit krafbref, hvilka
representerade rätt ansenliga belopp. Han hade
alltid sändt sin bror så rikligt
underhåll, att denne med ett ordentligt
lef-nadssätt bort kunna lefva utan
kreditsystemet, och om än de sända
räkningarna icke hotade att ruinera honom,
skulle han velat känna glädjen af att
se sina råd och sitt föredöme mera
efterföljda. Dessutom hade under sista
året många gånger den frågan trängt
sig på honom, om han verkligen gjorde
sin bror något godt genom att
underhålla hans lättsinne, då denne ju
tydligen ej själf ansåg det mödan värdt
att arbeta för sin framtid. Vid fyllda
tjugofem år borde en man hafva något
så när utvecklad eftertanke, men det
tycktes den värde herrn alldeles hafva
förgätit.
Hon lät honom lugnt tala ut, strök
endast med sin lena hand öfver hans
rynkade panna som för att skingra de
mörka tankarne därinne. Och när han
slutat, började hon med ett allvar, som
klädde henne förträffligt, tala godt och
mildra och öfverskyla svågerns fel.
Han var ju, trots sin ålder, ett stort
barn utan eftertanke, utan att lifvet
hunnit lägga sorgen på hans
lefnads-niod och öfversvallande lifskraft. Icke
var det hans fel, att han ej hunnit
för-värfva sig erfarenhet af lifvet och dess
sorger; ej kunde det heller begäras,
att han i lag med glada kamrater skulle
fly deras krets och stänga sig inne för
att studera läkarekonstens mysterier
eller åhöra torra föreläsningar af
tandlösa universitetsprofessorer, som kanske
ej själfva förstodo hvad de pratade om.
Herre Gud, hela lifvet låg ju ännu
framför honom, ej var tjugofem år
något att tala om för en man, som i
likhet med Fred ägde en fysik, som
berättigade honom att lefva minst två
gånger så länge!
— Du åtager dig hans sak så
entusiastiskt, att jag allvarligt funderar på att
bli svartsjuk, svarade mannen
skämtsamt, i det han steg upp. — Jag får
väl pröfva syndaren ett år till då, men
arbetar han då ej på fullt allvar och
tager sin examen med glans, afstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
