Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den obekante, som jag söker öfver
allt, måtte ha uppslukats af jorden.
— Du är således fortfarande
öfver-tygad om att mördaren är att söka
på detta håll?
— Ja, Iwan Petrowitsch, var Sergius
Baburins bestämda svar.
— Har du inga andra bevis
därför, än dem du delgifvit mig?
— Tala inte så högt! sade
Babu-rin. Jag tänker ofta på den varning
Michailow gaf mig.
— Har du något nytt bevis? frågade
Gordjejeff hviskande.
Sergius Baburin nickade.
— Ja! Då Anna Petrowna och jag
i morse ordnade gamla Michailows
papper, felades många reverser.
— Hvad säger du, Sergius!
— Jo, det gjorde det, sade Baburin
sakta. Anna Petrowna berättade, att
Michailow ofta klagat öfver, att han
måste låna pengar åt sådana som
Bachruschin, Danileff med flera för
att inte skaffa sig dem till fiender.
Och nu äro skuldsedlarna försvunna.
År det inte egendomligt?
— Vet du säkert om Dimitri
Michailow haft några sådana?
— Det hade han visst. Han hade
anförtrott Anna Petrowna detta i den
händelse han skulle dö hastigt. Och
han hade äfven visat henne hvar han
hade dem förvarade.
— Och nu åro de borta?
— Ja. Jag omtalar detta, Iwan
Petrowitsch, därför, att jag vill att du
skall hjälpa mig.
Läkaren såg betänksam ut.
— Hvad tänker du då göra?
frågade han slutligen.
— Jag tänker gå till Bachruschin
och Danileff!
— För Guds skull, gör det inte,
Sergius, sade Gordjejeff förskräckt.
Du störtar dig ju i fördärfvet!
— Jag måste göra det! Jag kan
inte nå mitt mål annars, och du vet
hvad jag svurit.
— Vänta litet. Först när du vet
mera, då du har några bevis, kan du
uppträda gentemot dem. Men gå inte
till Bachruschin! Hvad vinner du
därmed? Ingenting! Du kommer
kanske i stället att hamna i Peter
Paulsfästningen där borta.
— De där kreaturen stå i komplott
med mördaren.
— Det tror du och det är
måhända så. Men betänk, att du inte
kan bevisa det! De kunna inte ha
utfört mordet och din hämnd gäller
ju mördaren.
Sergius Baburin skrattade bittert.
— Skiljer du så noga därpå?
Skall jag blott straffa den hand, som
utfört mordet? Skall jag inte också
vilja komma åt mördarens hufvud?
Betänk, att mördaren blott varit ett
viljelöst verktyg i Bachruschins eller
Danileffs hand. Måste jag då inte
hämnas på dem?
— Du beträder en farlig väg,
Sergius.
Den unge mannens ögon blixtrade.
— Hvad bryr jag mig om faran!
Se vi ej dagligen döden i ögonen
utan att darra! Hur ofta omgifvas vi
ej af spioner, under det vi skratta och
skämta! Skall jag behöfva blygas och
slå ned ögonen inför Anna Petrowna?
— Hvad säger hon?
— Att vi alla måste gå den väg
plikten bjuder oss. Når jag ej målet,
fortsätter hon.
— Hon är mycket modig!
— Bör jag då vara mindre modig?
— Nej, Sergius. Jag råder dig
bara att gå klokt till väga. Om jag
ger dig detta råd, så är det därför, att
jag vill att du skall nå ditt mål.
Intet skott i luften, som bara varnar
och inte träffar! Du måste träffa
hjärtat, du måste slå ned öfver dem
som en blixt från klar himmel.
Baburin stirrade tankfullt framför
sig och öfvertänkte vännens ord,
hvil-kas klokhet han erkände.
— Du har rätt, Iwan Petrowitsch,
på så sätt kommer man närmare målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
