- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
124

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. IV. Baronen presenteras för läsaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sade squiren, i det han gick fram för
att taga emot den distinguerade gästen
och sträckte fram sin grofva hand mot
honom.

Winifred och Landon väntade i
bakgrunden på att få se fransmannens
ansikte, så djup var hans bugning. Då
han slutligen stod upprätt, såg
Winifred genast att hennes anspelning på
honom som »Gubben de Guérin» var
alldeles förfelad. Baronen var möjligen
en mängd saker, men gammal var han
absolut icke, på sin högsta höjd
fyratio år.

Vaxade mustascher, ett sorgfälligt
fri-seradt »bockskägg», kortklippt hår och
en mörk dräkt, som var mycket
rekommenderande för hans skräddare,
utgjorde första intrycket. Det andra var
att baronens drag voro väl mejslade
och tillhörde en afgjordt aristokratisk
typ. Det tredje, och kanske det
viktigaste af dem alla, att uttrycket på
hans ansikte var så tydligt och
afsikt-ligt tillgjordt, att det var omöjligt att
af detsamma bilda sig den allra
ringaste idé om mannens karaktär och
sinnelag.

— Jag har begagnat första tillfälle,
min käre mr Bassett, att återgälda ert
vänliga besök, började han på utmärkt
engelska. Det var vackert af er som
granne, att så snart önska göra
bekantskap med en person, som mycket väl
skulle kunnat blifva ansedd som en
inkräktare. Min egen släkt i Frankrike
tillhör icke de hastigt växande
svamparnas familj, men det kommer mig
likväl att känna mig Som en verklig
parveny att bo i Tressingham af
Long-clercsläktens gamla hem.

Detta lilla artigt tillsvarfvade tal,
åt-följdt af en half bugning mot Landon,
hade en välgörande verkan. Mr Bassett
presenterade de två herrarna och drog
därpå fram Winifred, sin »lilla yrhätta».
Baronen levererade ånyo en af sina
djupa bugningar, men då han den här
gången lyfte upp hufvudet och såg
flickan rakt i ansiktet, spred sig en

smula färg i hans bleka kinder, och en
blixt, som dock försvann liksom en
lyktgubbe, dansade under bråkdelen af
en sekund i hans mörka ögon. Ty
Winifred var alltid mycket täck att
skåda, men just nu, då hon brann af
längtan efter att tala reson med honom,
var hon formligen strålande.

Efter några minuters allmänt pratande
lämnade squiren henne det
efterlängtade tillfället genom att omnämna
ryktet att baronen vore en stor sportman,
och att de berömda fågelkullarna under
hans regime skulle aktas strängare än
någonsin.

— Ryktet talar fullkomligt sant,
svarade baronen. Men, tillade han, och
slog ut med sin hvita hand, anse mig
inte som en själfvisk person, som vill
behålla hela jakten för mig sjålf. Jag
hoppas att ni vill komma och hjälpa
mig att skjuta fasaner till hösten, squire,
och att ni, mr Tressingham, vill göra
oss sällskap, såvida er prästrock tillåter
er att bära ett gevär. Ni känner
naturligtvis era fäderneskogar, så väl att ni
skulle vara ovärderlig som vägvisare.

— Jag skall med nöje göra er
bekant med dessa skogar, hvilka jag som
pojke genomströfvat kors och tvärs,
sade Landon.

— Och, inföll Winifred, som fick mod
genom fransmannens älskvärdhet, ni
kan få mig att visa er omkring i
Hartslock Wood utan att behöfva vänta till
jaktsäsongen, om ni vill säga ett ord
till den där trumpne skogvaktaren ni har.
Tressinghams tilläto alltid familjen
Bas-setts medlemmar att promenera där,
men er skogvaktare visade bort mig i
dag från min käraste gullvifskulle.

De Guérins ansikte röjde den
djupaste ledsnad.

— Om Lomax varit oförsynt, miss
Bassett, skall jag flå honom lefvande!
sade han, och lät sina vackra ögon spela.

— Han var absolut oförsynt, men
det är icke det, det gäller, svarade
Winifred, säker på att det stod i hennes
makt att få sin vilja fram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free